Jag vet inte men

Varning för icke-populär åsikt.
Men ni vet ju redan att jag tycker att man ska få räkna mål när barn spelar fotboll. 

För några dagar sedan pratade jag med en av barnens kompisars mamma om idrott och hur kul det är när barnen liksom hittat en sport de gillar och är peppade på träning och sådär. 
Våra äldsta barn tränar tillsammans i en idrott och våra yngsta i en annan. Hon är (min tolkning utifrån grejer hon säger) ingen direkt idrottsälskare utan tycker mer att det är bra om barnen idrottar eftersom de då rör på sig, är skärmfria, träffar nya kompisar, lär sig nya saker osv.

Den här mamman har tidigare varit kritisk mot ledare pga vad hon tyckt varit orättvisa belöningar av barn som preseterat bättre än andra på träning och det är tämligen uppenbart att hon tycker att idrottens syfte handlar om att alla ska få vara med och att det ska vara roligt. 

Jag håller inte riktigt med. 

Imorse hörde jag ett nyhetsinslag på radion om hur dyrt det blivit med barns idrottande och SR intervjuade en ensamstående mamma som fått bidrag från svenska kyrkan för att hennes son skulle kunna hålla på med fotboll. Vinkeln på inslaget var tydligt denna: om fler barn måste avstå idrott för att det är för dyrt så kommer dessa barn löpa större risk att hamna snett (typ gängkriminalitet och droger). 

Det skavde också när jag hörde det.
För. Idrott, i väldigt generella termer, handlar om rörelseglädge gemenskap, tävling, träning, sammahållning, lära sig att ta motgångar, sportslighet och allt vad det innebär. 
Och. Som positiva biverkningar av att utöva idrotter kommer som regel fysisk hälsa, fler kompisar, mindre skärmtid, bättre självförtroende, och ja mindre tid att knarka och hålla på med dumma grejer. 

Men. Det är inte fotbollens ansvar att se till att barn inte hamnar i gäng. 
Jag tycker absolut att alla som vill ska få vara med. 

Men dom som inte vill måste också få sluta. Och det är föräldrarnas ansvar att hitta en idrott eller aktivitet som passar deras (yngre) barn, inte tränarnas ansvar att anpassa idrotten så att alla tycker om den. 

Ja småtjejer spenderar som regel mer tid på händerna än på fötterna de första fotbollsträningarna, springer runt och hjular stup i kvarten.
Så är det och det är gulligt och inget fel i det.  

Men jag står också bakom den tränare som säger åt dem att artistisk gymnastik får ni göra nån annanstans.
Nu spelar vi fotboll. 

Vad vill jag komma till? 
Jag tror att det jag försöker säga är att när man vill gå direkt på de positiva biverkningarna så riskerar man att missa en del av kärnan med idrotten.
För idrott handlar också om disciplin. 
Man kan inte lära sig att ta motgångar om man aldrig möter motgångar. 
Det är svårt att fira framsteg om man inte får mäta sina bedrifter. 

Ja det ska göras på rätt sätt.
Nej jag tycker inte att man ska vaska fram olympier i förkskoleåldern. 

Jag tycker att vinkeln på nyhetsinslaget tydligare borde ha varit att det är för dyrt för många föräldrar att låta barnen hålla på med idrott och det kan ha många negativa konsekvenser då barnen riskerar att gå miste om allt det positiva som idrott kan ge.
Den vinkeln fanns där, men jag tycker att den skuggades av gängkriminaliteten.
Och jag tycker framför allt att föräldrar (generellt) lägger alldelens för mycket krav på tränare (som ju oftast är frivilliga föräldrar) att inte bara lära ut sporten i fråga, utan även se till att alla tycker den är rolig, och inte blir kränkta om de tillsagda att ta i eller försöka göra om och göra rätt. 

Jag tycker att alla (som vill) ska få vara med och hålla på med idrott. Självklart. Men precis som skolan handlar om utbildning och kunskap i första hand och sen kommer en massa uppforstran och social kompetens osv på köpet, så handlar idrott om att träna, tävla och utöva idrott.
Och alla måste kanske inte nödvändigtvis tycka att det är roligt.