Sunday, 17 August 2025

Samma eller olika

Vi har varit gifta i 16 år, jag och min äkta hälft.
Bröllopsdagen spenderade han på ett flygplan, precis som i fjol. Vi är inte mycket för att fira. 
Nästa år, när jag är 44, har vi varit tillsammans i halva mitt liv. Ja, halva hans liv också, för den delen.
Får se om vi firar det.
Vi är inte själsfränder, jag vet inte om jag tror på själsfränder.
Vi är inte speciellt lika, men heller inte några motsatser, som skulle ha attraherats enligt en av många teorier om hur par håller ihop.
Jag tror inte vi är kärare, mer trogna, mer lojala, mer nånting än många andra par. 
Både såna som håller ihop och såna som inte gör det.
Eller jo, han är faktiskt väldigt lojal, det ska han ha.
Både mot mig, sin (och min) familj och sina få riktigt nära vänner.
Att gifta sig var aldrig ett mål för mig, att vara en fru har aldrig känts som en viktig del i min identitet.
Men ändå. Eller därför. Så är han ändå min klippa. En klippa jag ibland är nära och ibland långt ifrån. 
Jag klarar mig utan honom.
Men jag vill inte vara helt utan honom. 
Det betyder inte att jag behöver ha honom nära jämt. 
Saknar jag honom nu, när han är borta 6 veckor?
Tja.
Nja.
Såhär. Vi är ju fortfarande vi och snart kommer han tillbaka, så jag känner inte att jag behöver sakna honom.

Var på en tjejkväll i helgen och fick frågor kring vår relation. Att han är borta så långa perioder. Att vi varit tillsammans så länge.
Teorier om att vi är starka, lika, hängivna, jättekära. 
Vet inte om något av det riktigt stämmer. 
Alla har sitt att kämpa med, sin vardag att få ihop.

4 comments:

  1. Fiskarfruarna här har också sina män iväg ganska länge. Hur lämge brukar din man vara hemma när han väl är hemma?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det längsta var nästan 5 månader.. men (peppar peppar) nu tror vi att det inte ska behöva bli mer än dryga månaden åt gången i framtiden

      Delete
  2. Åh vad jag känner igen den där beskrivningen, inte själsfränder, inte lika men inte helt olika och det funkar. Ibland känner jag mig säker och kär. Ibland funderar jag på om det inte är dags att avsluta, att göra precis vad man vill med sin (barnfria) tid och kanske få känna på den där förälskelsen igen....men det är ett gigantiskt steg att ta och det där gräset osv.....

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag veeet... åh det där med att känna förälskelse igen, det ska jag skriva om

      Delete

Institutionsdagar

Hela institutionen (minus dom som inte kunde eller ville då) åkte till Sollefteå och pratade värdegrund, hållbarhet, kollegiala relationer o...