För vad som känns som länge sedan, när jag försökte skaffa barn och min baby daddy lät mig försöka (dvs han stretade inte emot men var heller inte superpepp) så minns jag att jag väldigt tydligt och klarsynt resonerade som så att barn skulle kunna komma att kosta mig mitt äktenskap, men att det isåfall skulle vara värt det.
Jag var inte gammal, men över 30 och kände klockan ticka. Jag varken ville eller kände att jag hade tid att leta upp någon ny pappakandidat. Jag visste att han skulle bli en bra pappa, oavsett.
Såhär i backspegeln kan jag förstå att han kände sig överkörd. Men tror inte heller att jag kunnat agera annorlunda. Och oavsett vad som händer nu så har jag mina barn och ångrar inte en sekund att jag drev igenom det otroliga projekt det var att skaffa dem.
Eller ja, det första iallafall.
Det andra var en överaskningsbonus.
Alltså... det skulle ju kunna va så, men samtidigt skulle det kunna bli som för mina föräldrar där baby daddyn absolut inte ville ha fler än två, men lät sig övertalas till både det fjärde (ultimatum) och det femte (olyckan). Och nu, ca 45 år senare efter ett liv av egna hobbys som mest var en anledning att fly hemifrån) har de börjat umgås på helgerna och göra saker ihop typ åka skidor och spela discgolf. Det blir väl omvänd ordning när man får barn när man inte ens varit vuxen utan. Men jag menar att det ju finns hopp, även om den ena parten känner sig lite överkörd.
ReplyDeleteJomen absolut det finns visst hopp.... men vägen framåt är inte självklart, vet inte om den nånsin varit det iofs.
DeleteJa, värt. Jag hade, nu med facit på hand, gjort precis samma. Vi har pratat en del om det hemma, på tal om jämnåriga som inte har barn och så. Jag säger och menar att om jag visste vad jag vet idag, när jag var 30 och om jag då inte haft lead på en bra potentiell baby daddy hade jag tveklöst försökt skaffa barn själv, men vet inte om jag vågat eller förstått det själv, då. Skulle liksom vilja säga till alla som känner klockan ticka och funderar på 'om' att ba' Kör! Om du vill ha barn så kör, för det är värt allt! Så känns det nu.
ReplyDelete