Vi satt på en bänk och åt glass. Glassen tog slut och storskruttan reste sig för att springa och leka. Då ser hon, och jag samtidigt, att det ligger glasskladdigt strössel utspillt på bänken. Jag ser vad hon tänker. Uppfattar ryckningarna i hennes arm innan hon själv är medveten om dem.
Nej, säger jag, du får inte äta strössel från bänken!
Hon hör, förstår, men dragningen är för stark.
Hon böjer sig fram och sträcker ut handen. Så jag kastar mig också fram, hugger tag i hennes arm. Men kolliderar med hennes cykelhjälm så att mina solglasögon krossas.
Jävla typiskt. Så nu sitter jag och försöker hetsshoppa nya solbrillor på nätet medan ett gäng fransmän försöker få ordning på agendan för dagens webinarium.
No comments:
Post a Comment