Seaspiracy

Har ni sett den än? Inte för att vara sån men, se den. Och gillar du sushi så ät för guds skull en stor portion först… för sen kommer du inte vara sugen. På länge. Kanske ever.

Jag har varit mer och mindre vegetarian sen jag var 16 år. Rätt strikt i perioder. Ätit i stort sett allt utom fläskkött under andra perioder (dvs alltså inte alls varit vegetarian). Men när det började var det en kombination av en innegrej som de coola kidsen höll på med, med lite stöd i djurrättsaktivism samt det faktum att jag tyckte det kändes lite småfel att äta muskler och kroppsdelar. Men mest var det bara trendigt och ingenstans fanns nån tanke på miljön.

Och eftersom jag dels tycker om att äta skaldjur och dels rent personligen inte tycker det känns lika fel att äta fisk, har jag ofta gjort det också. Nästan i högre utsträckning än jag velat för (way back when när man typ åt middag hemma hos folk…) jag upplevde ofta att folk tyckte det var knepigt att jag inte åt kött, men när de fick höra att fisk var okej var det som att de alla bara ”Åh, jamen dåså då äter vi lax!” fast jag egentligen inte alls är speciellt förtjust i lax, eller fisk i huvud taget men det kan man ju inte säga när man redan är knepig.

Hur som haver.
Alltså jag tycker det är jättegott med räkor.
Och kommer äta det igen.
Säkerligen.
Men jag kommer inte slentrianköpa fiskpanetter. Eller tonfisk. Eller lax. Inte bara av farten. Inte efter att ha sett det där. Och ja, alltså jag fattar att det är en film, dokumentär visserligen men ändå. Poängen är att driva hem en poäng på ett snyggt och effektfullt sätt. Alla får således inte prata till punkt. Allas synpunkter kommer inte med, yada yada.
Det har tvistats om huruvida statistiken som visas upp i filmen är korrekt. Men om det är 46% eller 34% trasiga fisknät som förevigt flyter runt i haven, om fisken kommer ta slut 2048 eller 2079…. Det är kanske inte det viktigaste. Tänker jag.