Jag brukar tänka att det tar en vecka att komma över jetlaggen. Lillskruttan sov hela natten till idag och vaknade glad 05:35. Det är ändå helt okej.
Men det bästa är att hon ropade Daddyyyyyy! Pappa coooome!
Asså. Det ljuvaste ljudet.
Storskruttan hade en youtubevärdig reaktion när de återförenades på flygplatsen. Grät och ville inte sluta krama honom. Lillskruttan var mer bara glad och studsig. De är heller inte skeptiska till honom alls nu, vilket jag kanske trodde skulle vara fallet.
Båda ropar efter mig först när det är en förpackning som är svår att öppna, en rumpa som ska torkas, en snutte som är borta, ett glas som är spillt, osv osv. Men de accepterar utan knussel att det ibland är han som kommer istället.
Det är fint.
Det där med att båda ropar efter mamma verkar vara inbyggt hos mina barn, aldrig att de skulle ropa på honom först, även om han står bredvid och jag är inom synhåll. Men skönt stt det inte blev någon startsträcka iallafall!
ReplyDeleteSå fint! Skönt att ni landar!
ReplyDelete