En av grejerna som tyngt mig de senaste veckorna har varit ovissheten kring hur det blir till hösten. Min man som spenderat de senaste tre månaderna i USA har sökt diverse jobb både här och där och jag har liksom hela tiden sagt att får du nåt jobb i långtbortistan så ta det då och så får du väl känna efter efter nån termin och så får vi utvärdera.
Jag trivs visserligen väldigt bra på mitt jobb men är inte inställd på att bo i norra Sverige resten av mitt liv. Och har man svårt att få in en fot i universitetsvärlden är det ju dumt att tacka nej till ett jobb när man väl får ett liksom.
Iallafall, så fick han en intervju. Sen en till. Sa att det kändes jättepositivt och att han trodde att han skulle få tjänsten.
Jag ställde mentalt in mig på att det skulle bli så.
Sen hörde han ingenting.
Det var en rad nätter när jag sov (eller inte sov) med andan i halsen och sneglade på mobilen var tionde sekund kändes det som.
Och eftersom nätterna och dagarna gick och inga nyheter som regel är dåliga nyheter när det gäller jobb så tänkte vi väl att nähä, okej då.
Och jag ställde om mentalt. Förberedde mig på en höst tillsammans. Med nya jobbansökningar och så vidare.
Natten till idag (alltså för mig, för honom händer ju det här på dagtid såklart) fick han ett erbjudande och skrev kontrakt. Jobbet är på Fiji. Just det. Det är en äppelsort, så mycket vet jag.
Oj!
ReplyDeleteEhhmm... Tror du att du/ni flytta till Fiji eller ska han flytta till Fiji eller får vi se vilka som hamnar på Fiji med tiden?
Gu' så spännande!
Jag och kidsen flyttar inte dit i första taget. Det är vi alla överens om, men trivs han kan han förhoppningsvis få förflyttning så småningom... till nån stans kanske inte riktigt lika satans långt borta.
Delete