I am sorry but that is just the way that I feel

Ni vet det där avsnittet av Vänner där Rachel är gravid med Ross barn och hon inte vill att han ska dejta någon annan? 

Och hela utläggningen går ut på att hon inte vill att han ska dejta henne heller, utan bara låta bli att dejta överhuvudtaget. Och Ross säger ok och Rachel bara Really?! But I'm being so unreasonable!

Typ så känner jag nu inför sommaren, men framför allt vintern, men min svärföräldrar och hela, tjocka amerikanska släkten. Unreasonable. För vi bor i Sverige och när man väl är där så stannar man liksom inte bara nån vecka och naturligtvis bor man inte på hotell utan man umgås och är nära och får en massa kvalitetstid tillsammans.
Och jo, vi ska visserligen stanna i USA nu hela hösten, men Idaho och Arizona ligger inte nästgårds.
Och, jo. Jag tycker om mina svärföräldrar och min mans syster och hennes man. Jättemycket.
Men det är så länge och det blir så förbannat intensivt och trots att det finns massor av plats för oss att bo finns det ingenstans att vara ifred. 
Och hur mycket jag än försöker förklara detta för min man fattar han inte.
Han tycker att min relation till hans familj är mitt ansvar och om jag stör mig på något hans mamma gör får jag säga till själv. 

Jag håller inte med. 

Men.

Igen.
Vi bor i Sverige. Relativt sett spenderar vi väldigt lite tid med hans släkt så jag ska verkligen försöka att bara bita ihop.
Fokusera på att låta barnen, och honom, njuta av Idaho.

En sak i taget.

Först sommar i Idaho.

Sen höst i Arizona. Det blir vår grej. Familjen. En ny vardag. Det ser jag mycket fram emot.

Sen jullov i Idaho igen. Min man pratar om att åka upp redan till Thanksgiving.
Det vill jag inte. 
Men det får vi ta då.