Och hela utläggningen går ut på att hon inte vill att han ska dejta henne heller, utan bara låta bli att dejta överhuvudtaget. Och Ross säger ok och Rachel bara Really?! But I'm being so unreasonable!
Typ så känner jag nu inför sommaren, men framför allt vintern, men min svärföräldrar och hela, tjocka amerikanska släkten. Unreasonable. För vi bor i Sverige och när man väl är där så stannar man liksom inte bara nån vecka och naturligtvis bor man inte på hotell utan man umgås och är nära och får en massa kvalitetstid tillsammans.
Och jo, vi ska visserligen stanna i USA nu hela hösten, men Idaho och Arizona ligger inte nästgårds.
Och, jo. Jag tycker om mina svärföräldrar och min mans syster och hennes man. Jättemycket.
Men det är så länge och det blir så förbannat intensivt och trots att det finns massor av plats för oss att bo finns det ingenstans att vara ifred.
Och hur mycket jag än försöker förklara detta för min man fattar han inte.
Han tycker att min relation till hans familj är mitt ansvar och om jag stör mig på något hans mamma gör får jag säga till själv.
Och jo, vi ska visserligen stanna i USA nu hela hösten, men Idaho och Arizona ligger inte nästgårds.
Och, jo. Jag tycker om mina svärföräldrar och min mans syster och hennes man. Jättemycket.
Men det är så länge och det blir så förbannat intensivt och trots att det finns massor av plats för oss att bo finns det ingenstans att vara ifred.
Och hur mycket jag än försöker förklara detta för min man fattar han inte.
Han tycker att min relation till hans familj är mitt ansvar och om jag stör mig på något hans mamma gör får jag säga till själv.
Jag håller inte med.
Men.
Igen.
Vi bor i Sverige. Relativt sett spenderar vi väldigt lite tid med hans släkt så jag ska verkligen försöka att bara bita ihop.
Fokusera på att låta barnen, och honom, njuta av Idaho.
Vi bor i Sverige. Relativt sett spenderar vi väldigt lite tid med hans släkt så jag ska verkligen försöka att bara bita ihop.
Fokusera på att låta barnen, och honom, njuta av Idaho.
En sak i taget.
Först sommar i Idaho.
Sen höst i Arizona. Det blir vår grej. Familjen. En ny vardag. Det ser jag mycket fram emot.
Sen jullov i Idaho igen. Min man pratar om att åka upp redan till Thanksgiving.
Det vill jag inte.
Men det får vi ta då.
Det vill jag inte.
Men det får vi ta då.
Jag vet inte om det är nån plus 40 grej, att helt plötsligt känna sånt... motstånd mot familjen. För min del kommer det av, som du säger, att vi bor långt borta och när vi umgås blir det intensivt och det hjälper inte att alla hela tiden haft barn i samma ålder men att våra extremt lugna barn alltid fått stå vid sidan om totalt kaos och skrik och panik när vi träffas. De har fått sova mindre än vanligt, blivit slagna, retade och har fått rätta sig efter allt kaosande och det är helt enkelt inte särskilt roligt att träffas flera dagar i rad! Sist vi sågs kände jag "för vems skull gör vi det här" och kunde inte komma på något positivt för vår familj eftersom h blev mobbad av sin större kusin, E gömde sig i sitt rum pga allt bråk och skrik och jag gick runt med stresstålig och räknade ner timmar. Nä det här med att träffas bara för sakens skull, jag vet inte jag.
ReplyDeleteStresspåslag skulle det stå 😄
DeleteFinns det verkligen ingen kompromiss i det där, Alltså finns det egentligen nån vuxen som bekvämt bor i månader i en annan vuxen persons hus (även om det är svärföräldrar och man kommer överens)? Inte laga egen mat, ha egen vardag, köra sitt eget race liksom. Det låter så...extremt. Och inget som de flesta (nu är det ju svårt att generalisera men iallafall välutbildade och medelklass) amerikaner jag känner gör heller. Fattar absolut att svärföräldrarna vill ta chansen att skapa en relation till barnen/er men ni borde väl kunna ta det nån vecka/tio dagar åt gången utan att det ses som fientligt? Eller att du kan ta pauser och åka hem och titta till huset nån vecka emellanåt även om pappan och barnen trivs och vill hänga med farföräldrarna?
ReplyDeleteAnnika
Nä det är nog ingen vuxen som egentligen tycker att det är så nice.. Man, (vi/jag) får försöka skapa micropauser där vi kan.
DeleteJag känner igen mig. Jag har valt att detta år inte följa med till Spanien för att jag tyckte det var lite väl mycket förra året. Då var vi ca 2,5 veckor har jag för mig, hos svärisarna och de var i samma hus som oss HELA tiden! På det så är svärmor mkt konflikträdd och svärfar inte alls kommunikativ. Detta skapar konflikter, faktiskt. Och jag blir stressad över hur mkt skit de samlat på sig i sina förråd... Vi hjälpte dem att rensa en del, vet inte om det uppskattades iofs men aja.. jag fick nåt att göra. Och jag tror svärmor ändå tyckte det var okej. Men i år stannar jag hemma i Sverige medan min man och son åker ner i tre veckor. Det ska bli en intressant upplevelse för alla!
ReplyDeleteOj vad jag relaterar (har ju skrivit lite om det här med att jag inte följer med Make och barnen till Norrland. Där är jag inte ett dugg ’snäll’, kompromissar inte ens lite, har bara sagt nej. Du är jättesnäll, kompromissar inte du heller, fast åt andra hållet 💕
ReplyDelete// Lohe