Monday, 13 September 2021

Det blir alltid måndag till slut

Helgen som var. Den innehöll allt. Skratt, bråk, tårar, kramar. Träning och tårta. Vila och lek. Regn och solsken.
Ni fattar.

Handleden gör inga skenande framsteg. Framför allt vridmomentet inåt är väldigt svårt. Kanske att jag fått nån centimeters ökning där.
Men det går inte bakåt.
Det gör lite mindre ont.
Jag kan (om än väldigt, väldigt varsamt) ha tvåhandsfattning när jag schamponerar mitt hår nu.

No comments:

Post a Comment

En sjukt oskön sida av mig

Alla har vi våra sidor. Och jag hoppas att jag inte är ensam om att ibland känns en viss brist på kongruens mellan hur jag vill bete mig och...