Det blir alltid måndag till slut

Helgen som var. Den innehöll allt. Skratt, bråk, tårar, kramar. Träning och tårta. Vila och lek. Regn och solsken.
Ni fattar.

Handleden gör inga skenande framsteg. Framför allt vridmomentet inåt är väldigt svårt. Kanske att jag fått nån centimeters ökning där.
Men det går inte bakåt.
Det gör lite mindre ont.
Jag kan (om än väldigt, väldigt varsamt) ha tvåhandsfattning när jag schamponerar mitt hår nu.