Ska göra klart två presentationer idag inför nästa veckas möte och konferens. Jag är nervös, redan nu. Ena presentationen är måndag, den andra onsdag.
Påminner mig själv om goda råd jag fått. Att försöka lägga ribban på 80%. Den är bra. Att inte satsa på 100% och sedan gräma sig själv för att det inte blev mer än kanske 96%. Och framförallt lägga enormt mycket tid på de där sista
procenten.
Lättare då att tänka ja men det här räcker. Det är typ 80%.
En annan ett annat råd är ”Anything
worth doing is worth doing badly”. Är det värt det behöver det inte vara
perfekt. Det kan till och med få vara dåligt ibland.
Att träna, att vara med
barnen, att umgås med vänner, eller att få chansen att presentera på en stor
konferens i Bryssel.
Det är såklart värt det, men det måste inte bli perfekt.
Det
kommer fler chanser.
Så tänker jag.
Så
försöker jag peppa.
Fredag och så vidare, trevlig helg på er!
Jag presenterar rätt ofta inför politiska nämnder och jösses så nervös jag var första gångerna. Sen hade jag någon annan form av presentation inför hela arbetsplatsen med grejer jag trivdes att prata om, och vips har jag blivit en sån som folk kommer fram till och säger "men guuud vad bra du är på att prata inför folk, så avslappnad". Och jag vet inte hur det gick till, för inuti känner jag mig ungefär som jag alltid är. Men det jag brukar tänka är att ingen här inne vet om att jag känner mig nervös, eller om jag är världens bästa på att presentera. Så varför inte bara låtsas som att detta är något jag trivs med. Och jag brukar också tänka att väldigt få i det här rummet skulle vara avslappnad i min situation, så om jag gör det här okej kommet de ändå bli lite imponerande... så brukar jag tänka 😄 kul med konferens! Både vill och inte vill att livet ska bli som förr igen.
ReplyDelete