På tal om egentid. Det är så många som frågar mig det nu, om jag ska hitta på en massa roliga saker, ensam och med vänner, nu när jag kan. När han kan vara hemma med barnen.
Jag förstår frågan. Men nä.
Det ska jag nog inte.
Inte mer
än vad jag skulle ha gjort om han aldrig varit borta. Jag känner ungefär
likadant inför uppstyrd egentid som inför min kommande födelsedag. Att ja
alltså, visst vore det väl trevligt, men jag orkar inte planera och jag vill
absolut inte att någon annan ska planera heller för då blir det bara påtvingat
och jobbigt och jag vet inte kan jag inte bara få vara ifred.
Typ.
Och om jag ska uttrycka mig mer kortfattat: jag bryr mig
inte.
Jag skiter i min födelsedag och jag skiter i middagar med
vänner och vin. För det är en krydda som jag skulle kunna glädja mig åt om det
fanns en vardag jag slapp tänka på. Precis
som julgranskulor blir värdelösa utan gran. En god sås utan pasta. Smör utan
bröd. Ni fattar. Det finns ingen bas.
Att planera flykter från vardagen när vardagen är trasig, upp
och ner, allt annat än just vardag, känns bara… ointressant.
Meningslöst.
Gud vilket deppigt inlägg.
Jag ser det själv.
Så bra förklarat hur det känns när vardagen är trasig. Fattar precis, och även om mina anledningar var annorlunda så är ju känslan likadan... hoppas ni hittar något sätt att reda ut detta så att det känns bättre så småningom. Och likt första vårdagen efter en lång kall vinter känns det så tydligt när det skiftar. När saker känns roliga igen och man kan planera utan att typ slå knut på sitt inre. Ta hand om dig! ❤
ReplyDeleteFinaste Åsa, här hade jag missat mycket men nu har jag läst ikapp! Det låter som att även du haft en mörk månad 😞. Hoppas vi kan ses i veckan! Stor kram från mig, Sara
ReplyDelete