Hur lyckas man?

Armen värker av tredje dosen.
I övrigt inga bivärkningar att gnälla över, ännu iallafall. 

Imorse när jag och barnen gick till cykelgaraget för att hämta Berit släpade storskruttan efter. Dom är aldrig synkade, är en arg är den andra glad. Är den ena långsammare än en drogad sengångare är den andra färdigklädd och tandborstad på fem röda. 

Lillskruttan studsade fram och babblade om hur spännande det skulle bli att visa sina kompisar den nya Paw Patrol-tröjan jag fyndat på Tradera och som kom och lyste upp måndagseftermiddagen igår.

Jag ropar över axeln till storskruttan att gå fortare. 
"Det går inte!" ropar hon tillbaka.
"Kom igen nu, skynda dig!"
"Men mammaaaa, mammaaaa!! Jag kan inte gåååå!"

Till slut vänder jag mig om. Då har ungen lyckats trassla in benen i gympapåsen hon bär på ryggen och ligger på mage på cykelbanan med ben och armar ihopsnörda på ryggen. 

Och nä, okej då. Då kan man ju faktiskt inte gå.