Vi har haft några begynande bråk under helgen. Inget av dem ledde nånstans. Men efter det ena gick han och köpte rosor till mig. Det var nog ungefär tio år sedan sist. Och efter det andra, där jag bland annat sa att det ofta känns som att alla i familjen behandlar mig som någon slags elak fångvaktare som hittar på godtyckliga regler bara för att straffa och plåga, och att ingen uppskattar (eller ens uppfattar!) allt jag gör för dem, hela jävla tiden.... då skrev han ett brev och la under min kudde där han listade upp allt jag gör som han verkligen uppskattar.
Allt från att fläta barnens hår, packa mellis, lägga in tider i skolornas schema-appar, till att betala räkningar och dessutom försöka vara glad och snäll.
Jag hittade det när han var på jobbet och jag skulle gå och lägga mig.
Det var fint.
Inte att han skrev brevet. Men att han faktiskt uppmärksammat allt det där. Jag trodde på riktigt inte ens att han visste att storskruttan förväntas ha med sig mellis till fritids varje dag.
Jag hittade det när han var på jobbet och jag skulle gå och lägga mig.
Det var fint.
Inte att han skrev brevet. Men att han faktiskt uppmärksammat allt det där. Jag trodde på riktigt inte ens att han visste att storskruttan förväntas ha med sig mellis till fritids varje dag.
Nåja. Ingenting är frid och fröjd bara för detta. Kon står lungt kvar på isen och idisslar samma gamla gegga som vanligt.
Men jag känner mig kanske lite starkare, ändå.
Och tackar nog ja till den där konferensen i Bryssel som jag sa att jag inte hade tid med, och inte ens egentligen behövs på... men som väl skulle kunna vara lite trevlig att vara med på.
Och tackar nog ja till den där konferensen i Bryssel som jag sa att jag inte hade tid med, och inte ens egentligen behövs på... men som väl skulle kunna vara lite trevlig att vara med på.
Ja, men du! Dra på konferens och låt honom packa mellis så kanske kossan skiter ut lite gegga under tiden...
ReplyDeleteHåller med! Åk o ha lite kul och lämna flätandet och allt det andra till maken. Man saknar inte kon förrän...osv
ReplyDeleteFörlåt en cyniker men om han ser allt det där du gör, varför gör han inte hälften av det då? Det är ju värre än att bara va inkompetent? Alltså jag undrar på riktigt, försöker inte kasta skit. Våra morgnar skulle inte funka om vi inte delade på allt, kamma hår, klippa naglar, packa väskor, påminna om frukt och gympakläder och läsläxor och vantar och extrakläder och studiedagar.
ReplyDeleteDet är en bra fråga. Vissa grejer gör han inte för att han inte kan (tex fläta hår, han gör hästsvansar istället). Men de allra flesta grejer gör han inte för att jag aldrig ber om hjälp med det utan gör det bara själv för att slippa tjata och för att slippa bli besviken.
DeleteFörstår... Men poängen är ju att man aldrig ska behöva be om hjälp eller tjata utan att det ska va självklart att man hjälps åt tills barnen är ur huset oavsett vem som lämnar, lika väl som att man hjälps åt tills barnen är i säng oavsett vem som nattar. Jaja, jag fattar att det är sådär i så många familjer, det är ju en svår nöt att knäcka och det är ju inte ditt ansvar att lära honom heller för då får du ju ÄNNU ett jobb du inte vill stå själv med.
DeleteJag tog omedvetet ansvar för alla presenter förut, innan alla syskonbarnen kom. Sen trillade det in sex nya ungar på vår sida och två till på hans sida och då sa jag upp mig från jobbet som presentansvarig på hans sida. Ja, det blev lite obekvämt när vi kom till hans mammas och tvillingbrors 60-årsfest utan present till hans morbror men det är ju så man lär sig, genom att få skämmas lite. Och i år grattade jag hans svåger via sms medan han glömde både sin svåger och systerson. Babysteps... men jag har sagt upp mig och tänker varken ta ansvar eller stå med hundhuvudet när det blir tokigt.
Alltså hans mammas tvillingbror ska det förstås stå 🙄
ReplyDelete