Eller en något mer nyansierad rubrik. Men äh.
Imorse satt jag och åt hotellfrukost tillsammans med en bunt material jag borde läst för en månad sen.
Bredvid mig satt en man vars allmänna hälsa såg ut att lämna en del att önska.
Han var upprörd över att det inte fanns bacon på frukostbuffén.
Han skällde grundligt ut den stackars man vars jobb det är att duka upp, av, och fylla på buffén.
Han gick runt buffén flera gånger och liksom letade bacon trots att både han och den utskällda frukostmannen var överens om att det inte fanns något.
Sen tog han demonstrativt tjurigt istället fyra rostmackor med bara smör och tre glas apelsinjuice och satt under hela tiden han tuggade i sig sin frukost och mumlade att ett hotell som inte hade bacon på buffén fan inte borde få kalla sig för ett hotell.
Han gick runt buffén flera gånger och liksom letade bacon trots att både han och den utskällda frukostmannen var överens om att det inte fanns något.
Sen tog han demonstrativt tjurigt istället fyra rostmackor med bara smör och tre glas apelsinjuice och satt under hela tiden han tuggade i sig sin frukost och mumlade att ett hotell som inte hade bacon på buffén fan inte borde få kalla sig för ett hotell.
För en timme sen gick jag genom säkerhetskontrollen på Arlanda. Framför mig stod en svensk man med sin son i kanske åttaårsåldern. Några människor framför oss gick en grupp på 7-8 personer, vuxna och barn, med afrikanskt utseende och framför och efter dem gick en person från Migrationsverket.
Jag funderade på om de höll på att bli utvisade.
Mannen framför mig frågade.
Are you being kicked out of Sweden? böjer han sig över repet som separerar den slingrande orm som är kön och frågar en man som har en sovande flicka i famnen.
No...? no. svarar mannen.
No...? no. svarar mannen.
But you have people from migrations... I mean... what you call it... you are being followed... I mean it looks like you are being kicked out! insisterar mannen framför mig.
Sen går det lite fram och tillbaka.
Mannen som bär det sovande barnet verkar inte älska vare sig att prata engelska eller att prata om huruvida han håller på att bli utvisad eller inte.
Fullt förståeligt.
Mannen som bär det sovande barnet verkar inte älska vare sig att prata engelska eller att prata om huruvida han håller på att bli utvisad eller inte.
Fullt förståeligt.
Men det hjärndöda ägget framför mig ger sig inte och insisterar på att istället få veta var de är på väg. Om de är en familj, etc.
Jag fattar inte vad han håller på med.
Jag vill fråga honom Varför frågar du det? Vad har du med det att göra? Lämna dem ifred!
Men dels vill jag inte göra hans son ännu mer obekväm än vad han uppenbarligen redan är. Och dels är jag konfrontationsrädd och vill inte hamna i ett gräl jag inte kan lämna pga sitter fast i samma jävla kö till säkerhetskontrollen.
Så jag säger inget.
Men fan vad bägge dessa män suger.
Haha men gud, hade precis samma insikt idag fast om gubbar. Eller, den insikten har jag ju haft länge men påmindes om det just idag. Vi var på seminarium om framtida dragning av E4an presenterad som idestudie av en konsult, på uppdrag av kommunen. Efter de två 90 minuters genomgångarna fick man ställa frågor. De enda som frågade något var gubbar, 75 plus. Kanske närmare 80 år, de såg definitivt för gamla ut för att va anställda. Och när jag säger "frågade" så var det i stil med "hur kan ni göra en sån här studie och inte få en siffra rätt? Kan ni inget om biosfärskorridoren! Va!? Absolut 0 hyfs, och ingen av dem kommer ens leva om något av alternativen blir verklighet.... et var intressant att va ute i verkligheten igen efter coronan. gubbar, män. Fy fan.
ReplyDeleteHåller med om rubriken alla dagar i veckan. Gillar inte heller konflikter men ibland blir jag så blixtarg att… ja, det är som att åskan slår ner och den där idiotpappan du beskriver… Hade snudd på kunnat bli våldsam.
ReplyDelete// Lohe