Men det var såhär.
För några timmar sedan satt jag på ett tåg mellan Dortmund och Frankfurt.
Dortmund Hauptbanhof är för övrigt en plats jag hoppas jag aldrig återser.
Varför kan vi ta en annan gång.
Men nu är jag på väg hem.
Och när jag äntligen hittat rätt tåg och plats och satt mig ner med munskydd på och hörlurar i och skulle lyssna på podd så var det plötsligt ett jävla liv några säten bakom mig.
Tänkte förbannade ungdomar och suckade medan jag höjde volymen på podden några snäpp.
Men skränet fortsatte och till slut vände jag mig demonstrativt om för att himla med ögonen och se sur ut (som om det skulle hjälpa på fjuniga hormonungar).
Men det var inte ett gäng tonåringar, höga på energidryck och liv.
Det var fyra tanter, 70+ (och då är jag snäll) som drack bubbel och åt praliner.
På tåget.
Klockan fyra på eftermiddagen som om det inte fanns någon morgondag.
Jag slutade genast irritera mig och ville istället nästan buga för överheten.
No comments:
Post a Comment