Igår lekte hon ute i parken med ytterligare en annan flicka från klassen. Jag noterar och uppmuntrar detta till det fullaste, inte för att min dotter har ont om vänner, utan för att jag inte vill att hon leker med en viss tjej. Förra veckan var hon hemma hos denna tjej, S, på onsdagen och sedan var S hemma hos oss dagen efter.
Och jag tål inte denna unge.
Hon är gnällig, oförskämd och näsvis. Det enda jag tidigare tyckt varit positivt med henne är att hon låter lillskruttan vara med i lekarna när de är hos oss, men i torsdags stängde de stora flickorna ut lillasyster på balkongen och sprang därifrån... såatte.
Och jag märker ju att min dotter tar efter sin kompis. S klagar på maten, frågar om man kan få nåt annat. När jag säger nej, det här är det vi äter idag, går hon och öppnar kylen. Ni har ju sånthär! det kan jag ta istället! Och jag får igen säga nej. Vad blir det för efterrätt då? undrar ungen.
När jag säger att de inte får leka i mitt sovrum svarar hon Jo! och hoppar upp i min säng.
Och jag märker ju att min dotter tar efter sin kompis. S klagar på maten, frågar om man kan få nåt annat. När jag säger nej, det här är det vi äter idag, går hon och öppnar kylen. Ni har ju sånthär! det kan jag ta istället! Och jag får igen säga nej. Vad blir det för efterrätt då? undrar ungen.
När jag säger att de inte får leka i mitt sovrum svarar hon Jo! och hoppar upp i min säng.
Och när hon gått hem måste jag förklara för min egen att dotter att så vill jag inte att hon beter sig när hon är gäst hos någon annan. Utan att alltför uppenbart snacka skit om hennes vän, försöker jag driva hem att när man är gäst är det artigt att smaka på maten som serveras. Tycker man inte om behöver man inte äta upp allt. Då får man vara lite hungrig och kan äta mer när man kommer hem sedan.
Men man klagar inte.
Man säger tack oavsett vad man får.
Man gräver inte genom andras kylskåp.
Man frågar inte efter efterrätt.
Man sitter kvar vid bordet tills kompisen är färdig.
Men man klagar inte.
Man säger tack oavsett vad man får.
Man gräver inte genom andras kylskåp.
Man frågar inte efter efterrätt.
Man sitter kvar vid bordet tills kompisen är färdig.
Allt som S inte gör. Jag vill inte förbjuda dem att umgås. Känns dramatiskt och kontraproduktivt.
Men jag uppmuntrar som sagt alternativa umgängen.
Men jag uppmuntrar som sagt alternativa umgängen.
Vilken liten skitunge. Tycker att det är mycket sådana fasoner, mest bland sonens vänner. Då blir jag stränga mamman som inte drar sig för att läxa upp andras ungar och hotar med att skicka hem kompisen ögonaböj om han (…) inte kan uppföra sig. Så det så. // Lohe
ReplyDelete