Thursday 1 September 2022

Vem bryr sig?

Det blir torsdag. Varenda kväll tänker jag att jag ska vara en snällare, tålmodigare och mer närvarande mamma imorgon. Varenda dag känner jag att jag misslyckas med det. 
Nästa vecka är jag i Polen på jobb. 
Ser fram emot att inte behöva byta jobbjaget mot mammajaget på cykelresan mellan hem och arbete, två gånger varje dag. 
Min chef sa en grej till mig för några dagar sedan, som skaver lite.
Han sa något i stil med att jag är trygg i mig själv och inte tar motgångar på jobbet personligt. Jag vet att han menade det som en positiv grej. Som kontrast mot andra medarbetare som kan ta motgångar mer personligt. Men det jag hörde, som skaver, är det verkar som att du inte bryr dig
Men jag bryr mig precis så mycket som jag orkar. 

2 comments:

  1. Nej, nej, nej! Självklart är det en bra sak att bry sig lagom. Inte ta saker personligt, inte ta med sig jobbet hem och överleva. Tänk på folk som har viktiga jobb på riktigt (förlåt till alla pappersvändare och datorknattrare) men ta typ en ambulansarbetare - att de inte bryter ihop efter varje gång något går dåligt är ju nödvändigt och inte ett tecken på ett de är oempatiska, gör ett dåligt jobb eller inte bryr sig.

    ReplyDelete
  2. Jag håller med Ida! Jag har varit en sån som tar saker personligt (starkt tecken på stress för övrigt) och det är stor skillnad att inte va sån längre, att inte värdera sin person utifrån faktorer man knappt kan påverka ibland. Utan att för den sakens skull bry mig mindre om det jag utför. Som faktiskt nog blir lite bättre slutändan om jag inte investerar mina egna känslor i det. Så din chef har rätt och om den känslan ändras så kan det va dags att börja oroa sig!

    ReplyDelete

Den andra verkligheten

Strax före sju imorse kom lillskruttan in i sovrummet. - Mamma, jag har kissat i sängen! Inget konstigt eller bloggvärt i det egentligen, me...