Om alla tvivel jag har på min egen förmåga som ensamstående förälder.
Om hur jag ville skrika till min mamma i telefonen igår "jamen varför i helvete åker ni bort i två veckor just nuuuu då???"
Men. Ehum.
Det ska jag inte.
Jag ska berätta om en bra sak istället.
Igår kväll, när barnen var duschade och mätta och satt på golvet framför TV:n och jag satt i soffan och slösurfade så fick jag ett infall. Stägnde av TV:n och la bort min telefon.
Bad barnen berätta om det bästa som hänt dem på hela dagen.
Sedan det sämsta.
Bad barnen berätta om det bästa som hänt dem på hela dagen.
Sedan det sämsta.
Jag berättade också om min dag.
De tänkte verkligen efter och var helt med på noterna. Sen tog de över och ville prata om det mellansämsta.
Och sen det som varit lite bra, men inte jättebra. Det var fint. Sen lekte vi kurragömma.
Och sen det som varit lite bra, men inte jättebra. Det var fint. Sen lekte vi kurragömma.
Så himla fint😊
ReplyDeleteCarina
Underbart! /tove
ReplyDeleteSå himla mysigt! Och du är säkert helt fantastisk som ensamstående förälder, jag har varit med dig själv massor när jag var barn och har inget att klaga på 😄
ReplyDeletehaha jo det är ju också en måttstock, men tack <3
Delete