T-0

Så har dagen för mannens avresa kommit. Himlen är öppen och regnet spolar bort det sista av sommarlov och semester.

Han far med nattåget ikväll.

Jag önskar att han åkte på en morgon istället så man slapp det här med att gå och vänta hela dagen.

Alla känslor är utanpå. 

Utom mina.

Jag fokuserar på att hantera och vara till hands.

Storskruttan är hos en kompis och leker. Den kompisen har ingen pappa och jag är tacksam för det, alltså för att barnen får se att så kan det också vara. 

Var och en har sin egen verklighet att förhålla sig till.