Men nu.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att fundera på om det måste vara såhär.
Shout out till familj, vänner och grannar som steppar upp och in och lagar lasagne till mina barn, bjuder in till kakbak och lek. Hjälper den som jobbar, jobbar, jobbar utan att riktigt minnas för vems skull längre.
Deadline är på onsdag. Nästa helg stannar datorn på kontoret.
Ja fy fan för det ständiga jobbandet. Har en lätt ångest över att jag behöver komma ikapp med mailen ikväll, vilket egentligen är mitt eget fel eftersom jag valde att prata med folk på kontoret i fredags istället för att bara sätta mig ner och fokusera på jobbet.
ReplyDeleteFör övrigt en så knepig grej efter hemmajobbandet under pandemin, då var det så tydligt vad som var jobb och vad som var socialt. Nu känns det som att jag maskar på jobbet om jag står fem minuter extra vid kaffemaskinen och pratar med en kollega ÄVEN IFALL det handlar om jobb. Har så svårt att få rätsida på det här i mitt eget huvud.
Bra där!
ReplyDelete