Vi har det bra

Så sa jag till mamma när hon precis frågade hur vi hade det.
Vi har det bra. 
Inte världsbäst, men bra. 

Jag vet att jag innan jul och avresa beklagade mig över att vi skulle återförenas som familj inför släkt och under julstök och allt det där. Men det blev bra. Och det som är bra nu, det är att trots att mannen inte varit i Sverige på ett halvår, så sågs vi ju liksom ändå alldelens nyss.
Vi har redan hunnit vänja ihop oss vid varandra igen. 

Och nej han älskar fortfarande inte staden och ja han söker fortfarande jobb både här och där. 
Men det stressar mig inte alls på samma sätt som det gjorde förr. 
Jag har inget ansvar för hans karriär, och lägger mig inte i vad han söker och drömmer om. Om tankar och drömmar vill bli verklighet, då får vi ta ett snack.
Men vi korsar den bron först då liksom.