Eftersom hon klarsynt insett att hennes föräldrar visserligen kan åka skridskor, den ena (jag) bättre än den andra (han), så är vi långt ifrån den klass på instruktör hon anser sig behöva för att få ordning på skären. Hon åker snabbt och utan rädsla för att ramla. Men kan inte svänga och bromsa lika effektivt som de bandykompisar som redan spelat flera säsonger.
Alltså bad hon den enda människan värdig uppdraget att ge henne privatlektioner. Morfar.
Sagt och gjort.
Gubben åkte åttor och baklänges och visade släpstopp och vändstopp och ungen åkte efter och nötte och nötte.
Efteråt vet jag inte vem som haft roligast.
”Tack för att du lärde mig så mycket morfar! Jag hade jätteroligt!”
Det var fint.
Åh fint! /Tove
ReplyDeleteÅh heja morfar! Att våga spexa på isen i den åldern är inte illa!?
ReplyDeleteNä verkligen inte. Tror det var en kombination av genuint åksug samt "nämen det klart, ingen annan i den här familjen har ju någon talang alls, så ska nån lära ungen måste det ju bli jag!"
DeleteHaha åh såklart. Mitt ena barn värmde upp till morfar ordentligt efter att jag inte ville ta dem till lövösundet igen på eftermiddagen (var där en hel förmiddag) men sa "ni kan ju fråga morfar om han kan ta er dit" och det var såklart en dunderhit för alla inblandade.. de lyckades tjata till sig lekparkslek också. E har ju alltid varit lite skeptisk och rädd för morfar men då värmde hon upp minsann 😁
ReplyDelete