När vänner går isär

När jag och min man förlovat oss och var i full planning mode för vårt stundande bröllop skilde sig ett par av hans vänner. Och inte vilka som helst, utan ett par han dels kände väldigt väl, både honom och henne, och dels vid flera tillfällen lyft som sina förebilder vad gällde relationer och äktenskap.
Många har väl ett eller flera sådana par, som liksom personifierar couple goals, är sköna både var för sig och ihop och helt enkelt får en att tro på att det här med monogami och tvåsamhet, det kan nog funka ändå.

Att de valde att gå isär, och precis då, var väldigt tufft för min man. Kanske främst för att han hälsat på dem och bott i deras hus i Seattle tre nätter innan han flög till Sverige senast, och bara någon vecka senare gick de ut med att de skulle skiljas. Alltså visste de redan då, men sa inget till honom. Han var sårad, men jag förstod dem. Vem vill berätta för en vän som snart ska gifta sig att man själv är på väg ut ur äktenskapet?

För ungefär tre år sedan härjade skillmässlingen bland våra bekanta. Gissningsvis var det en kombination av pandemin och det faktum att många av paren i vår bekantskapskrets hade barn som precis klivit ur blöjan och blivit lite mindre krävande. Plötsligt fick mamma och pappa tid att andas och tänka efter, titta ordentligt på varandra och fundera på om det verkligen var det här de ville? Par gick isär och Instagram var proppfullt med mammor och pappor som hånglade med sina nya kärlekar på diverse utflyktsmål.

Idag på stan mötte jag en vän från universitetstiden, den enda faktiskt, som jag fortfarande har relativt tät kontakt med. Hans tonåriga dotter har barnvaktat mina kids ett antal gånger och jag har blivit vän med hans fru också, som jag gärna lunchar med på jobbet osv.
Han berättade att de ska separera.
Att det känns tråkigt men okej liksom.
Hon har köpt en lägenhet.
De har gjort en plan.
Han ville passa på att berätta när vi nu råkade ses face-to-face. Vad tråkigt sa jag och ville stanna kvar i ämnet, men han började snabbt prata jobb och hund och sen sa vi hej och vi ses.

Och nu sitter jag här och analyserar de senaste gångerna vi hängt.
Visste de då?
När bestämde de sig?
Vad var den utlösande faktorn, om det fanns en sådan?

Det rör mig egentligen inte alls, och ändå berör det mig så mycket.