Bland chefer och ledare

Idag på ledarskapsutbildningen fick vi ställa oss i olika hörn av rummet utifrån huruvida chefs-och/eller ledarrollen var något vi aktivt sökt och strävade efter eller något som mer eller mindre hamnat i vårt knä och vi inte blev av med. 

Det var väldigt intressant att se, och sedan höra, hur människor resonerade kring sin roll och sitt ledarskap. Själv känner jag att jag inte riktigt hör hemma i nåt hörn eller på utbildningen i huvudtaget eftersom jag inte har något personalansvar.

Men nu är jag nominerad, antagen och ditskickad så jag gör mitt bästa för att ändå ge universitetet valuta för de pengar de spenderar på att utbilda och utveckla mig. 

Samtidigt som tanken hela tiden vandrar till det samtal jag förmodligen kommer måsta ha med min chef nästa vecka, såvida inte mötet nu på fredag går helt åt fanders. 

Störig grej. På lunchen satt jag bredvid en kvinna som också beställt vegetarisk kost och mittemot oss satt en lättkränkt vit man i sina bästa år. När han såg att vi fick en annan rätt än honom grymtade han missnöjt
"jaså ni har lyckats mygla er till nånslags specialmat minsann?"

Varpå jag och den andra myglerskan lite förvånat svarade att njae alltså, alla ombads ju ange eventuella allergier och kostpreferenser i anmälan, så speciellt speciellt var det väl inte.

Och mannen såg då ännu surare ut medan han skar i sin köttbit. 
Han såg inte heller ut att vara sugen på rotselleri, bara osugen i allmänhet. 

Och han stod för övrigt i hörnet bland dem som aktivt sökt sig till en chefsroll. 
Till ingens förvåning.