Gubbar och gubbar

Har varit på projektmöte i dagarna två och sedan konferens i en och halv dag på det. Belgaren har varit här, vi har skakat hand i förbifarten pga stod i ett sammanhang där alla andra skakade hand och det hade varit ytterst märkbart om vi hoppat över det, men vi har inte pratat med varandra. Han kommer aldrig be om ursäkt för vilken rövhatt han varit och jag kommer aldrig släppa det, inte så länge han inte erkänner ocb ber om ursäkt.

Men skit i honom, för det kan vi göra nu. En annan grej:

Jag stod i ett tomt konferensrum bakom kapprummet och pratade med min chef igår eftermiddag när en brittisk man vi samarbetar med en del kom in och började skämta om att vi smet från konferensen och inte lyssnade på paneldebatten som just då pågick.

You deserve a proper spanking, don’t you? sa han till mig med ett flin och nöp mig i armen.

I’m going to pretend I didn’t hear that sa jag. För liksom vad fasen, vad säger man?

Senare, under kaffet, kom han fram till mig igen och drog mig lite åt sidan.
I realize that the comment I made earlier was really inappropriate and I would like to apologize, säger han då med låg röst.

Jag sa tack för ursäkten och att det var lugnt. Och det menade jag.
För ändå fint va? Och att han liksom kom på det själv.

Man kan välja att se allt på olika sätt, men det här väljer jag att se från den positiva sidan.