Ska snart tvinga in barnen i duschen men drar lite på det.
Vi kom hem från Luleå, jag tvättade en massa, har nästan packat klart, och nu borde jag läsa rapport och förbereda presenation men skriver detta istället för hjärnan orkar inte.
Storskruttan ser fram emot sin skolavslutning och jag är lite ledsen över att jag inte kommer vara med. Studenten i Luleå igår var så fin och jag är lite ledsen över att min man inte var med. Han är inte alls en del av min familj på samma sätt som jag är en del av hans.
Det är också tråkigt, gör mig lite ledsen när jag tänker på det.
Det är också tråkigt, gör mig lite ledsen när jag tänker på det.
Men jag vet inte vad jag kan eller vill försöka göra åt det.
En sak de sa på kursen förra veckan som jag tänkt försöka ta fasta på är detta: Att prioritera är att lägga mer fokus och energi på en sak och mindre på någon annan. Man kan alltså inte prioritera (upp) en sak utan att samtidigt prioritera ned någon annan sak.
Det är viktigt.
Det är viktigt.
Det sista, det är så sant, men ändå verkar man aldrig vilja acceptera det?
ReplyDeleteeller hur? så självklart och ändå så svårt
DeleteSå sant, har faktiskt inte tänkt på det. Ska bli mitt nya ledord på jobbet. 😁
ReplyDelete