Wednesday 23 August 2023

Jag är inte större än så

Igår var S hemma hos oss igen. Storskruttans klasskompis med det ohyfsade sättet. Och då menar jag inte att hon inte niger och tar i hand, utan att hon är lömsk och utstuderat taskig.
Hon kom över med en kexchoklad i handen och frågade om hon fick dela med mina barn, och jag sa att ja det går bra. En tredje kompis till tjejerna var också på väg över och S ville att de skulle äta chokladen innan den tredje kompisen kom för att hon (den tredje som vi kan kalla A) inte varit snäll mot S i skolan och typ inte ens sagt hej på hela dagen

Sen, när A väl kom och de skulle leka tre tog det inte lång stund förrän S och A var inlåsta på toaletten för att snacka hemlisar medan storskruttan satt utanför och när jag skickade hem båda tjejerna, inte bara därför men också pga vi skulle ner på stan och träffa en kusin, gick de två tisslandes iväg tillsammans. 
Storskruttan var ledsen såklart och då försökte jag inte ens (vilket jag gjort tidigare) hålla tillbaka gällande vad jag tycker om S.
Hon är förmodligen rädd för att själv bli utanför och därför går hon aktivt in för att snabbt exkludera någon annan istället.

Men det gör det absolut inte okej.
Jag klarar inte av den ungen och vill inte gärna se henne hemma hos oss igen.
Så är det bara.
Hon är bara ett barn, bla bla, jag fattar det.
Men jag gillar henne inte. 
Och jag gillar inte hennes pappa heller, som i min mening är totalt blind för de här sidorna hos sin dotter. 
Jag kommer inte förbjuda min dotter att umgås med henne, men sannerligen inte uppmuntra det heller. 

4 comments:

  1. Usch, vilken trist unge. Förmodligen finns det anledningar som du säger, men när hon gör din dotter ledsen... Svårt.

    ReplyDelete
  2. Tycker det verkar väldigt sunt att tala om för din dotter hur DU med dina vuxengränser och perspektiv reagerar på kompisens beteende. För mig hjälpte det mycket när en vuxen - ELLER en annan kompis - nån gång sa till mig om taskiga uteslutande klasskompisar etc. att "men X är ju dum i huvet! Varför ska du bry dig om du inte får vara med henne när hon är sådär" (min extramormor sa "Du ska inte bry dig om när de ä dumma - de är bara avundsjuka!"). Men som liten och utesluten tar man det lätt på sig själv när man är utesluten - kan behöva hjälp av vuxna att förstå att felet och problemet ligger hos den som gör så. Hjälper ju inte din dotter att vara förstående när hon blivit illa behandlad utan hon behöver bli arg och känna att det inte är okej att andra behandlar henne sådär. Eller att hon är delaktig i det för övrigt.

    ReplyDelete
  3. Jag tycker det är viktigt att berätta för barnen att man inte tycker att ett visst beteende från kompisar är okej, och att man förväntar sig att ens eget barn inte gör på det viset mot andra osv. Men inte på ett "men tjejer kan inte leka tre, det är bara så" som jag ofta upplevde att det lät när vi var barn. Jag drar ofta paralleller till min egen uppväxt och berättar om när två barn kanske inte går ihop så bra men har en gemensam tredje kompis som det blir bråk om, att sånt kan ändras och så vidare. Men såna rent missunsamma barn skulle jag tyvärr nog försöka avstyra lek med, för det är en sak om barn beter sig lite ohyfsat leller stökigt men har en grundcharm. Men sådär rent elakt och mobbigt är ett personlighetsdrag som jag iaf inte upplevt växer bort i alla då det finns många vuxna som är såna fortdarande, och gemensant för dem är att de inte har varaktiga relationer och är rätt ensamma. Man behöver nog få lära sig att den typen av beteende leder till ensamhet.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jomen verkligen, och precis som föregående kommentar var inne på, det är viktigt att göra skillnad på person och beteende (vilket jag totalt misslcykades med pga förbannad). Och jag drar också paralleller till vår/min barndom och vill inte heller spä på myten att tjejer i grupp inte kan fungera.

      Delete

En bok

Jag har precis läst ut Mamma är bara lite trött av Sara Beischer.  Den låg lite väl länge på nattduksbordet innan jag vågade öppna den pga ...