Men min kompis bor där och en helg om hösten gör jag det också, typ.
Ni vet konceptet, tror jag skrivit om det innan, förrätt i ett hus, varmrätt i ett annat, och sen efterrätt i ett tredje. Tre par på varje plats, nya konstelationer till varje rätt.
Man lagar en rätt, men äter tre.
I år fick vi efterrätten på vår lott. Den är enklast på så sätt att vid den tiden på kvällen är alla varma i kläderna. Man har druckit både fördrinkar och vin. Man kan prata om de rätter man redan ätit och jämföra erfarenheter från kvällen.
Man lagar en rätt, men äter tre.
I år fick vi efterrätten på vår lott. Den är enklast på så sätt att vid den tiden på kvällen är alla varma i kläderna. Man har druckit både fördrinkar och vin. Man kan prata om de rätter man redan ätit och jämföra erfarenheter från kvällen.
Tråkigt i år var att den absolut trevligaste blandningen av människor fick vi till huvudrätten, hade hellre haft dem till efterrätten då den är den enda rätt som man ju inte måsta skynda sig ifrån. Det annordnas efterfest på Byagården och till den är alla bjudna och uppmanas bege sig runt 22, men man trillar in när man vill, det är inte som med rätterna som förväntas serveras vid exakta klockslag.
Till efterrätten fick vi iallafall en grupp det inte var jobbigt att skiljas från, framför allt dominerad av en extremt uppmärksamhetstörstande kvinna som betraktade sanningshalten i sina utspel på samma sätt som hon verkade betrakta sin man, det vill säga totalt ovidkommande.
Jag tog bussen tillbaka till stan vid 01:00 och trotsade busschaffisen som argt påpekade att man inte fick ha drycker med sig på bussen, då jag vägrade lämna min nyöppnade burk Ramlösa på busshållplatsen.
Det är ett roligt upplägg, och alltid en trevlig kväll.
Lite synd att man liksom inte bor där och kan lära känna dessa människor på riktigt.
Också lite skönt att man liksom inte bor där och behöver lära känna dessa människor på riktigt.
No comments:
Post a Comment