Istället kom jag att krishantera det faktum att chefen ligger på sjukhus.
Det är extremt olägligt.
Men också en extremt viktig påminnelse om vad som är just viktigt, på riktigt.
Det är mycket möjligt att jag inte kommer skratta sist. Shit kan ju fortfarande hända liksom. Men nu skrattar jag. För vet ni, en elektriker...
No comments:
Post a Comment