Thursday 18 January 2024

Platt, hårt fall

Det är som ett hus med flera tusen dörrar. Man vet att nån, eller till och med några är olåsta. Men hur många måste man rycka och dra i innan man hittar en som går att öppna?
Hur orkar man?
Hur gör man för att orka och hur gör man för att peppa nån att fortsätta orka, när dörr efter dörrjävel bara är låst? 
Så. 
Känns det nu.
I sex år har min man, mer eller mindre konstant sökt jobb och ju mer lovande det verkar, ju mer lovord han får och ju mer folk folk säger "men absolut! jag vet vem du borde prata med!" ju mer hoppas man och ju hårdare faller man sen. 
Det är så fruktansvärt jobbigt att inte kunna hjälpa och försöka, försöka, försöka, att inte tappa hoppet helt. 

3 comments:

  1. Kan relatera, min man har varit arbetslös till och från och hamnat i någon slags moment 22 där han alltid är sist in på alla arbetsplatser, och därmed också först ut så fort det ska sparas och skäras ner någonstans. Det har tärt enormt på hans självförtroende, och det är hopplöst att försöka stå vid sidan och heja på och peppa med imaginära trasseltofsar när han söker alla jobb som finns och knappt ens blir kallad till intervju.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Så jobbigt! Min man var arbetdlös i massa år, sen tog han busskort och lärde sig svenska och sen har han haft jobb. Nu jobbar han deltid och pluggar sen en vecka tillbaka. /Tove

      Delete

En bok

Jag har precis läst ut Mamma är bara lite trött av Sara Beischer.  Den låg lite väl länge på nattduksbordet innan jag vågade öppna den pga ...