Det var skönt att få gråta ut och tycka synd om mig själv.
Skönt att unna mig självömkan.
Skönt också att minnas att jobb är bara jobb.
De där svängningarna mellan upp och ner. Hopp och förtvivlan.
Tänk den som inte kände något alls.
Efter flera veckor av nån slags insikt i att jag måste byta jobb, men också bita ihop tills vi kommer tillbaka från USA pga kan ju inte gärn...
No comments:
Post a Comment