Det var väl ändå det absolut jävligaste

Jag fick lite pfas-panik nån gång i höstas och försöker nu köpa och använda ekologiska och icke-pfasproppfulla produkter vad gäller smink, hudvård, och sånt jox. 
Köpte en mascara av märket Lavera som skulle vara fri från allt utom naturligt svart färg, typ. Och den är helt okej, har jag ändå tyckt. Att den inte är den bästa mascara jag nånsin haft vägs ju liksom lätt upp av det faktum att jag typ räddar både jorden och mig själv varje gång jag sminkar mig.
För jo, det är så det funkar. 
Men parallelt med att jag räddar regnskogen och världshaven framför spegeln varje morgon har jag också upplevt att mina ögon är ljuskänsliga, svider, kliar och tåras. Har tänkt att det har med återgång till jobbet efter julledighet att göra, plus det har ju varit absolut svinkallt i perioder, och så är det mörkt jämt (vad nu det har med nånting att göra, men jävlighet föder jävlighet tänker jag).

Tills.
Jag en dag från ingenstans la ihop ett och ett. Eller, det var inte från ingenstans, det var så att jag skulle ut och springa på lunchen vilket betyder att jag skulle duscha på jobbet och därmed använde jag vattenfast mascara en dag.
Det gör jag typ aldrig annars, att jag ens har en vattenfast mascara är för att jag köpte fel en gång. Men när jag lunchduschar är det värt. Jallefall. Den dagen hade jag noll ont i ögonen. 

Say word?!

Eller hur ba.

Så jag gjorde gedigna efterforskningar och empiriska försök och absolut serrni. Det är den naturliga mascaran som gör mina ögon så illa. Sminkar jag mig med havens och trädens vän så svider ögonen utav satan. Tar jag min gamla vanliga MaxFactor är det noll svid och gnid.

Knäppt ju.