Mer amerikansk kultur

Igår kväll var vi basketmatch. Två lokala high schools möttes, först JV och sen Varsity. Det är nivåer där JV (junior varisty) typ är B-laget och Varisty A-laget. Fyra cheer leaders var på plats, men ingen av barnen var speciellt imponerade av deras koreografi, som helt ärligt inte var något att imponeras av heller.

Cheer leaders har alltid gett mig en sur smak i munnen. 
Det är så skevt att killarna spelar, tar i och svettas och springer. Medan tjejerna står bredvid, mejkade med glittriga pompoms och ropar fåniga ramsor.

Ja det finns naturligtvis tjejlag i basket också, men på deras matcher finns inga cheer leaders. 
Och i den mån det finns manliga cheer leaders så är det bara på avancerad nivå där de är med och lyfter och kastar. De står inte och viftar med några pompoms inte. 

Hursomhelst. Storskruttan älskade hela upplevelsen, eftersom hon älskar sport i allmänhet och dessutom är som en svamp vad gäller amerikansk kultur. Hela grejen innan matchen när flaggan fälls ner ur taket och alla tar av sig kepsar och mössor och lägger handen över hjärtat när nationalsången spelas. Ja, det är ändå lite mäktigt och barnen stod som ljus. 
Lillskruttan hade som alltid mindre tålamod och hade varit nöjd med hälften, men gnällde ändå inte så mycket som jag hade trott. 

Man kunde köpa popcorn, cola och godis som nerds, airheads och skittles i kiosken. De lokala föreningarna delade ut information och snöskottning och bake sales.
Ett djupdyk i amerikansk vardag.