Det ena och det andra

Julaftons morgon vaknade vi till barn som kräktes.
Bara ett barn dock, och inte ens mitt eget. 
Men man vet ju hur kräksjuka sprids och vi gick alla med andan i halsen hela dagen. Men (peppar peppar) ingen annan har åkt dit än iallafall och just nu känner jag bara att aja, det vore tråkigt men inte hela världen. 

Julen är över och inget barn var sjuk igår (den 25:e) som ju är julen här. 

Det var det ena. Det andra är min svåger, min mans lillebror, som förpestat och fortsätter förpesta sin omgivning med sin blotta närvaro. Hans ukrainska fru, som jag ändå tänkt försöka att inte dömma på förhand (bara för att hon gift sig med en idiot) har visat sig vara en dryg gåta jag inte ens tänker försöka lösa. 

Det är en lång histora fylld med pikanta detaljer och förmodligen benar jag i dem, en efter en, så småningom. Men än så länge är allt en pågående kollision och vi sitter mitt den och försöker bara göra det bästa av situationen. 

Det har inte varit en dålig jul, absolut inte. Men inte heller den bästa.