Man gör så gott man kan.
Vi har varit i USA nästan en månad nu och det har varit jättebra på typ alla sätt men nu är jag redo att vara på hemmaplan igen. Inte Sverige direkt. Men mitt hem. Inte mina svärföräldrars hus som vi delar med de familjemedlemmar som behagar dyka upp.
Jag är en gäst, så jag kan inte klaga.
Men det är jobbigt att inte kunna kontrollera sin miljö och omgivning riktigt.
Vi har å ena sidan mycket plats för oss själva. Vi har å andra sidan ingen möjlighet att bjuda in egna gäster eftersom det inte är vårt hus och frågar man vilka som kan tänkas komma att sova här kommande nätter för att liksom kunna planera, blir svaret alltid "mmm kanske, vi får se.."
Så jag har gett upp på den fronten.
Och familjen.
Vi har å ena sidan mycket plats för oss själva. Vi har å andra sidan ingen möjlighet att bjuda in egna gäster eftersom det inte är vårt hus och frågar man vilka som kan tänkas komma att sova här kommande nätter för att liksom kunna planera, blir svaret alltid "mmm kanske, vi får se.."
Så jag har gett upp på den fronten.
Och familjen.
Tvååringar är söta men inte helt enkla att dela utrymme med.
Jag gillar hundar generellt men de påverkar också sin omgivning. Barnens kusiner som vi delat hus med stora delen av julhelgerna har en hund som är jättefin men skulle behöva motioneras jättemycket mer än vad som faktiskt blir av. Och ägarna har inte ens med halsband och koppel så att man kan ta vovven på en promenad eller löprunda.
Istället går den i cirklar i vardagsrummet.
Men det är nedräkning nu.
Jag gillar hundar generellt men de påverkar också sin omgivning. Barnens kusiner som vi delat hus med stora delen av julhelgerna har en hund som är jättefin men skulle behöva motioneras jättemycket mer än vad som faktiskt blir av. Och ägarna har inte ens med halsband och koppel så att man kan ta vovven på en promenad eller löprunda.
Istället går den i cirklar i vardagsrummet.
Men det är nedräkning nu.
Snart åker vi hem igen.
No comments:
Post a Comment