Att sova över hos kompisar.
Ett av mina värsta är när barnen kommer sättandes med kompisar i släptåg och frågar om de får sova över hos varandra ikväll snälla snälla snälla och kompisarnas förälder står bredvid och bara Ja det går då bra för oss!
Jag har lite svårt att sätta fingret exakt på vad det är med nattgäster som mäter under 140 centilong i pyjamasen som får mig så ur balans, men här är några smakprov
- Det ska hittas på en middag som alla tycker om och gärna känns lite lyxig
- Det ska vara film och mys och snacks och därmed är soffan och hela vardagsrummet ockuperat hela kvällen (fattar att det är skillnad i hem med fler än ett tv-rum)
- Är det de större barnen vill jag hålla mig vaken tills de somnat för att försäkra att de inte ballar ur och är uppe hur sent som helst, vilket betyder att jag måste vara vaken tills iaf 01:00 nånting. Är det de mindre barnen får jag ofta sitta med ett barn som inte är mitt eget i nånstans mellan 45 minuter och en timme och försöka få detta barn att somna bredvid min lillskrutt som redan sover.
- Sen kommer en morgon och en dag med en baksmälla av mycket socker och lite sömn och ofta oklara förväntningar om vad man ska göra och hur länge man ska leka idag och hela tiden är man liksom en lekledare och hovmästare och festfixare och som ensam vuxen i huset är det så jävla ovärt. Ursäkta men så känner jag verkligen.
Igår sov storskruttan hos en kompis och denna kompis lillasyster sov här, tillsammans med lillskruttan. Och att det blev så var pga precis den situation som beskrivs ovan. Barnen pratade ihop sig, frågade mig och deras mamma samtidigt och hon bara Ja absolut, kul!
Det tyckte ju inte jag alls, men gav med mig för att inte framstå som precis som så sur som jag är.. Och sen visade det sig idag när vi möttes upp och bytte tillbaka barn, att hos henne hade ytterligare en 10-åring sovit så storskruttan hade delat täcke och madrass med ett annat barn och därför sovit jättedåligt och är allmänt sur och trött idag.
Och jag kände bara, hur ska jag orka, varför gör vi såhär mot oss själva, och huuur kan inte den här andra mamman tycka att det här är ett upplägg som är supersämst?
Men se det fick jag veta direkt.
För hennes barn ska till sin pappa idag.
Sådär ja.
Nog fasen skulle jag också kunna ha tre barn på sleepover om jag sedan fick lämna bort dem och ha en barnfri vecka direkt efteråt.
Låta någon annan ta baksmällan.
Det dåliga samvetet är borta och nu kommer det dröja innan nästa sleepover.
Och jag kände bara, hur ska jag orka, varför gör vi såhär mot oss själva, och huuur kan inte den här andra mamman tycka att det här är ett upplägg som är supersämst?
Men se det fick jag veta direkt.
För hennes barn ska till sin pappa idag.
Sådär ja.
Nog fasen skulle jag också kunna ha tre barn på sleepover om jag sedan fick lämna bort dem och ha en barnfri vecka direkt efteråt.
Låta någon annan ta baksmällan.
Det dåliga samvetet är borta och nu kommer det dröja innan nästa sleepover.
Jag tycker också det är sååå ovärt. Men stora har iaf vett att vara endast på sitt rum om hon bara har en som sover över, däremot när de är flera och ska ha övernattningskalas I vardagsrummet, då är det tur att det är max en gång per år. Sist fick jag så mycket attityd när jag surt gick ner vid 2330 och sa att de måste sova och tog undan läsk och annat, men då fick hon veta att den typen av attityd inte flyger här hemma och ska det bli fler övernattningar då säger man okej när föräldrarna vill sova. Tog förstås den diskussionen dagen efter och inte inför kompisarna, men borde kanske flippat istället! 😄
ReplyDeleteMen du, för att kortsluta hela sleep over-problematiken:
ReplyDelete”Tyvärr passar det inte så bra.”
Say it with me!
Tyvärr passar det inte så bra.
Inte säga ’tyvärr passar det inte så bra JUST NU’ för då öppnar man för ’men imorgon då!?’ utan bara ett artigare sätt att säga nej.
Man behöver inte förklara varför, varken för barn eller andra föräldrar. Till barnen kan man säga ”för att jag säger det” om de envisas och till den andra föräldern behöver man inte ens det.
Bon courage!
// Lohe
Håller med till 200%. Hatar att sova dåligt för att man inte vet om man kommer att bli väckt av en ledsen unge mitt i natten som saknar sin förälder. Och när man är van att ens egna ungar somnar direkt utan vidare insats från förälder och plötsligt ska man läsa en bok, ligga bredvid, släcka/tända nattlampor och fan och hans moster. Nä, orkar inte.
ReplyDeleteÅh vad skönt att höra att det inte bara är jag! Och ja, jag vet.... Tyvärr passar det inte så bra, tyvärr passar det inte så bra, tyvärr passar det inte så bra...... Nu har vi iaf enats (dvs jag har bestämt och barnen har fått acceptera att det inte blir nåt mer förrän pappa deras kommer tillbaka)
ReplyDelete