Och att starta med en halv vecka var väldigt lagom.
Behöver en helg. Igen.
Igår kväll när vi skulle klättra upp i lillskruttans loftsäng för högläsning sa mitt yngsta barn Jag ser tjock ut.
Det var första gången något av mina barn sagt något liknande.
Jag har två flickor på 7 och 10 år. Kanske är det konstigt att ingen av dem sagt något sådant tidigare. Inte för att de är tjocka (det är de inte) utan för att de är flickor i dagens samhälle.
Storskruttan var en stabbig varelse som liten. Det var hon verkligen. Men hon var också både stark och rörlig, och verkade aldrig bekommas av sin kroppsform. Jag minns en gång på en lekplats när hon var kanske 3 år, då en annan liten flicka pekade på henne och sa Hon är tjock! Och storskruttan märkte det visserligen, men jag gjorde ingen stor sak av det, då hon inte verkade bekommas av det direkt.
Och sen har hon, mitt stora barn alltså, vuxit nästan enbart på längden och är numera fortfarande stark och stabil. Men inte på något sätt rultig (det hade naturligtvis varit helt okej och bra om hon varit rultig också) och hon har aldrig, så att jag hört det, kommenterat sin kropp på annat sätt än att hon är just stark. Och det är hon verkligen. Klår killarna i femman i armbrytning till exempel.
Min yngsta dotter har aldrig varit tunn, men var heller inte lika stabbig som sin syster som litet barn. Hon är nog vad jag skulle kalla alldelens lagom. Följer sin kurva och är nog väldigt medel för sin ålder.
När hon sagt Jag ser tjock ut och jag stod och funderade på hur jag skulle svara, så kollade hon på mig med ett ansiktsuttryck som om hon sagt ett nytt svärord. Alltså lite nästan finurligt och definitivt som att hon var nyfiken på min reaktion. Det tänker jag ändå är bra. Hon var inte uppgiven eller ledsen. Verkade inte på riktigt tycka att hon var ful, fel eller tjock.... utan kanske snarare fiska efter lite beröm och bekräftelse på att hon inte var det, if that makes sense.
Så jag drog ett brandtal både om hur alldelens underbar hon är och att jag tycker att hon är helt pefekt och det viktigaste är att man är frisk och mår bra och har en kropp som orkar leka och springa och gå i skolan. Och sen la jag till en vers om att man aldrig aldrig ska säga till någon att de är långa, korta, fula, smala, tjocka, har konstigt hår etc.
Man får säga snälla saker om tex hårsnoddar och kläder men är man osäker på om det man vill säga är snällt, då är det bättre att låta bli.
Man får säga snälla saker om tex hårsnoddar och kläder men är man osäker på om det man vill säga är snällt, då är det bättre att låta bli.
Det verkade landa okej. Hon somnade. Ska fiska lite ikväll igen och se om det är något nytt skitsnack som börjat på skolan. Har ju svårt att tro att detta kom från ingenstans, sådär första skoldagen efter lovet.
Suck. Man kan inte skydda dem mot världen. Men man vill ju.
Även min lilla spets började prata på precis samma sätt vid ungefär samma ålder som din. Förstår inte varför men det måste vara något de snackar om i skolan. Jättesvårt att bemöta för man vill inte reagera som att ”tjock” är något fult eller laddat så jag har nog försökt bara vara saklig, ungefär som att hon påstått att hon har svart hår när hon är en lintott.
ReplyDeleteJag har också pratat ganska tidigt med barnen om ätstörningar. Vi såg en otäckt anorektisk tjej en gång och det blev en naturlig ingång till det samtalet. Det känns bra att de är medvetna om hur sjuk man kan bli och att man kan dö om man svälter sig själv, en annan punkt att hänga upp jag-är-tjock?-snacket på.
Lohe
Jag har en tjej som är precis på mittkurvan av alla linjer och alldeles lagom. Jag har pratat om bra mat som ger energi och mat som är bra på andra sätt, goda saker äter man för att då blir man glad typ men att de kanske inte hjälper kroppen att fungera eller förstör tänderna om man äter för ofta. Försöker att inte ladda vare sig mat eller värderingar om kroppar (tjock, lång, smal, prickig) med värdeord utan mer konstaterande... och som du säger, att vi kommenterar inte hur andra ser ut.
ReplyDelete