En route

Jag är på väg till Örebro. Där har jag aldrig varit förrut, men tvivlar starkt på att hotellet, frukosten eller konferenslokalen kommer skilja sig nämnvärt från de jag upplevt i andra svenska städer.
Prove me wrong Örebro.

Det var ett jobbigt avsked för lillskruttan. Hon tycker alltid det är jobbigt när jag reser bort, men är hennes pappa dessutom borta, då blir det extra allt på jobbigheten. Två dagar med mormor som ställföreträdande vuxen är egentligen inga konstigheter, men hon låser sig vid att både mamma och pappa är borta och det blir ångest deluxe. Stackarn. Jag har inga mer jobbresor nu innan min man kommer hem i början av februari men däremot en eller två till våren då han är borta..
Funderar redan på om jag ska försöka strypa iallafall en av dem.

Jag är verkligen över att resa med jobbet. Som barn och även ung vuxen minns jag att jag tyckte det verkade som den utlimata lyxen. Få flyga, bo på hotell, uppleva saker och inte behöva betala för något själv. Herregud att få gå in gratis (nåja men för nån annans pengar) på lounger och mingel. Lyx!
Men jag är sedan länge less.
Lyx nu är istället att jag faktiskt får boka taxi till flyget. Inte för att jag får åka bil, utan för att då hinner jag äta frukost med barnen och lämna på skolan innan 10-flyget. Det är av samma anledning jag ibland flyger till Stockholm istället för att ta tåget, timmar med barnen.