Antibiotika is da shit. Infektionen har redan blivit jättemycket bättre och när jag väl tagit igen sömnbristen efter en nästan helt sömnlös natt kommer jag må som en drottning tänker jag.
Men ja, det som hände var alltså att det ärr jag har precis ovanför naveln efter en bråckoperation jag gjorde 2009 blev väldigt infekterat. Eller nä. Fel. Det är inte ärret som är infekterat, men nånting under huden, som gjorde att det läckte blod och var ur naveln (varsågoda för mumsiga detaljer) och ett område kring naveln, stort som en handflata ungefär, blev knallrött, varmt, svullet och ömt.
Den eller de som gjorde den här operationen gjorde antingen ett ganska kasst jobb back in the day, eller så har min kropp bara hanterat alltihop jättesämst, för det har aldrig blivit bra. I 15 år har jag haft mer eller mindre besvär med det här ärret och mina magmuskler när de utsäts för oväntade och oregelbundna ansträgningar. Typ sit-ups går jättebra, att räfsa löv och möta plöstligt motstånd i form av en sten eller annan tung grej, gör det inte. Att lyfta barn är inte heller världens bästa aktivitet. Ni fattar.
Det har strulat förr, flera gånger. Men det har aldrig blivit såhär infekterat tidigare. 2021 var det ganska illa och då sökte jag läkarvård men blev i stort sett tillsagd att skärpa mig.
Och vad trodde jag själv skulle hända med ett gamalt navelbråck efter två graviditeter?
Det är kanske obehagligt och det kanske gör lite ont, men farligt är det då rakt inte.
Sa läkaren då.
Men det sa inte läkarna på akuten. För en infektion i buken är farligt. Och nu har jag (förrutom en stor ask med antibiotika) en remiss till kirurgen.
