Idag har jag (digital) tid hos min terapeut igen. Hon är legitimerad psykolog, för det står tydligt medan man väntar på att släppas in i det digitala rum där vi ses, men nånstans har jag också sett benämningen terapeut i sammanhanget jobbet betalar för dessa samtal. Så jag vet inte. Spelar ingen roll heller. Terapeut andas mindre galenskap än psykolog, i min värd iallafall.
Min läxa till idag var att skriva ett brev till min man, ja och skicka det också. Förra gången spenderade vi mycket tid på samtal av typen
Och då känner jag att han bara...
- Har du sagt det till honom?
Eh, nä....
Och det är så orättvist att han alltid...
- Vet han att du tycker det?
Alltså...
Ni fattar. Typ, ska man måsta säga allting, kan dom inte tänka själva alls? Nä, det kan dom inte. Och framför allt kan dom inte läsa tankar. Jävla sopor.
Så jag skrev ett brev. Långt, typ tre sidor. Det var inte speciellt sammanhängande. Inte skrivet från början till slut utan paragrafer skrivna under olika sinnesstämningar, sammanfogade till någon slags beskrivning av hur jag upplevt det som var, tänker kring det som är, och funderar på det som ska bli.
Vissa bitar var ganska brutala. Inte elaka, bara kanske snudd på onödigt ärliga.
Men jag skickade iallafall.
Och vet inte riktigt vad jag väntat mig. Inte moteld, det trodde jag inte. Jag berättade ju att det var en läxa från psykisen så han var ju lite beredd. Men jag hade nog tänkt mig antingen en period av långsur/snarstuckenhet eller kort svar i stil med "Jaja, men tur att du är så perfekt själv då" alternativt "Okej jamen jag är sämst, tack då vet jag."
Men icket. Han svarade tack för brevet, att han förstod, bad om ursäkt och skämdes över sitt beteende. Att han skulle göra sitt bästa för att bättra sig.
Typ så.
Jag ville svara Skämtar du nu? Men avstod.
Vi har kommunicerat om detta via mail. När vi hörs i telefon pratar vi om annat, mest med och om barnen såklart. Det har fungerat bra.
Jag tror inte på nåt sätt att våra problem är lösta nu. Men det var skönt att få ur sig den surhögen. Att han läst och faktiskt begrundat.
Tycker själv att jag får MVG på den läxan.
Klapp på axeln!
ReplyDelete