Ni som har barn som har gått från förskolan till
förskoleklass.
Hur gick det?
Storskruttan var så fruktansvärt peppad och jag
tänkte aldrig annat än att det skulle gå bra. Nu har det inte gått dåligt, men
redan i slutet på första veckan förstod jag ju att det skyhöga förväntningarna
inte riktigt infriats.
I slutet på förra veckan bröt hon ihop och grät och grät
för att hon inte riktigt visste hur man gjorde för att bli vän med nya barn, för
att hon inte kunde komma ihåg alla namnen, för att de andra flickorna i hennes
grupp bara lekte med sina flick-kompisar som det gått i förskolan med.
Från
hennes förskola kommer hon med tre pojkar som hon visserligen är god vän med
men de är ju inte flickor. Jag har försökt att vara stöttande och lyssna på
henne och ge råd, samtidigt som jag inte vill göra för stor sak av det.
Den här
veckan upplever jag i alla fall att det har gått bättre. De har friluftsdag
idag och hon var så otroligt laddad inför den, packade matsäcken igår kväll och
formligen studsade upp ur sängen imorse.
Imorgon eftermiddag ska vi ha playdate
med en av hennes bästa vänner från förskolan. Jag kontaktade den flickans mamma
och frågade om vi kunde styra upp någonting, som en påminnelse om att hon ju
fortfarande har vänner.
Många vänner.
Även om de inte går på samma skola längre.
Men det är ingen enkel övergång. Hon saknar alla klätterställningar och leksaker. Förstår att hon är stor och förväntas leka med andra saker nu. Förväntas förstå saker som inte är helt lätta att förstå.
Litet barn i stor värld.
Elvira flyttade helt ensam från sin förskola... de var inte många 6-åringar på den förskolan och hon lekte mest med de som var 5. Vi hälsade på fritids en dag veckan innan, katastrof kändes det som. Sen kom hon till fritids och vi fick vara med en halv dag. Hon träffade sin kompis Olivia på gården, de kände ingen och sen var de oskiljaktiga i nästan hela ettan och fler barn har tillkommit. Det är praktiskt när de vanliga kompisarna är sjuka, då kan man prova någon annan en dag. Häromdagen hämtade jag barnen och E satt med ett gäng tjejer i sandlådan, 7-8 stycken var de, satt liksom och hängde under klätterställningen... ett bra sätt är nog att försöka haffa någon vars "vanliga bästis" är sjuk. Om det nu är så att många är tighta med varandra. Och kanske ta det med personalen på fritids, de brukar ju kunna dela in barnen lite om det behövs?
ReplyDeleteDet var en jobbig övergång för oss. Det var ett mycket större kliv till Fklass än nu från Fklass till 1:an ur så många aspekter. Barnen blev som buffligare, hårdare, mer taskiga med varandra. Ett hårdare klimat. Mer osäkerhet. Som du säger, mer oro kring att hitta kompisar och hitta sin plats. I alla fall hos oss känns det inte som att de vuxna har koll eller bryr sig särskilt mycket.
ReplyDeleteJag tror att det var första terminen i Fklass som var jobbigast, sedan föll det liksom på plats men det är ingen stor tröst för en sexåring som är ledsen och orolig. I vårt fall kan Son bryta ihop totalt precis vid läggdags för att han "hatar skolan" och "alla är dumma" men när man hämtat honom är han hur glad och nöjd som helst och har fått ny bästa kompis (som han inte vet namnet på, hihi).
Styrkekramar mm till den lilla stora!