Det går liksom av sig självt.
Min man dricker kaffe ibland. Vissa dagar. Andra inte alls. Ibland på morgonen, ibland på eftermiddagen. Det gör det omöjligt att ladda bryggaren med lagom mängd kvällen innan, för jag måste ta i så att jag får en full kopp även om han får feeling och också ska ha, samtidigt vill jag ju inte brygga en massa kaffe som ingen sen dricker upp.
Det som stör mig mest är det här oskicket att liksom hålla på och känna efter.
Hmm få se nu... ääär jag sugen på kaffe idag?
Och mind you, det här är ingen gourmand vi snackar om. Utan en helt vanlig karl som gärna står framför kylen i bara kallingar och äter kall pasta direkt ur plastbyttan.
Hmm få se nu... ääär jag sugen på kaffe idag?
Och mind you, det här är ingen gourmand vi snackar om. Utan en helt vanlig karl som gärna står framför kylen i bara kallingar och äter kall pasta direkt ur plastbyttan.
Men coffee you said?
Well, well.... let me think.
Well, well.... let me think.
Helt knäppt ärligt talat 😁 lärde mig för övrigt ganska nyligt att gourmand betyder någon som äter mycket medan gourmet någon som är petig och matsnobbig. Har alltid trott det betydde typ samma men icke sa nicke. Så nu kommer jag här och petar av mig. (Vad vet jag, du kanske menade att han äter mycket också? Själv bor jag med en selektiv gourmand som definitivt inte är en gourmet)
ReplyDeleteAha, då lärde jag mig också nåt nytt. Menade gourmet. Det är han inte, däremot definitivt en selektiv gourmand.
DeleteMen nu faktagranskade jag mitt inlägg och insåg att den ursprungliga franska benämningen gpurmand betyder någon som gillar mycket god mat, men på senare tid på svenska börjat delas upp. Så vi hade nog rätt ändå 😆 men visst, selektiv gpurmand låter ju fint det med (= har inget stopp när det gäller billig ost, start russim med fil och coca cola)
ReplyDelete