Storskruttan har tjatat om vattenrutchkanor och pooler i flera veckor. Och idag såg vädret ut att kunna hålla sig över 20 grader större delen av dagen, så... vi packade påsarna och cyklade till stans utebad.
Att stirra på molnen och tro att man med önskans kraft ska kunna skingra dem för en stunds värme.
Att ligga platt på filten (om man nu inte har barn att hålla efter alltså) och sola utan att frysa, men veta att sätter man sig upp så blåser vindarna genast kalla.
Att stå och huttra i kön till rutchkanorna bland andra blåvita semesterfirare med gåshud.
Det var min dag. Det var också min barndoms sommrar.
No comments:
Post a Comment