Storskruttan har tjatat om vattenrutchkanor och pooler i flera veckor. Och idag såg vädret ut att kunna hålla sig över 20 grader större delen av dagen, så... vi packade påsarna och cyklade till stans utebad.
Att stirra på molnen och tro att man med önskans kraft ska kunna skingra dem för en stunds värme.
Att ligga platt på filten (om man nu inte har barn att hålla efter alltså) och sola utan att frysa, men veta att sätter man sig upp så blåser vindarna genast kalla.
Att stå och huttra i kön till rutchkanorna bland andra blåvita semesterfirare med gåshud.
Det var min dag. Det var också min barndoms sommrar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Så som det är bara
Det finns många sätt att börja berätta det jag vill säga. Här är några: För ungefär 10 år sedan dog min farmor. Av alla hundra mail jag fått...
-
Använde jag det rätt nu. Am I The Asshole? Hoppas det. Att jag använde det rätt alltså, inte att.... ni fattar. Och ni avgör. Andra halvan a...
-
Den kanske sämsta förolämpningen jag fått var efter en presentation jag gett som enligt både mig och andra gick väldigt bra. Att den gick br...
-
Det var längesen jag grät så för något jobbmässigt. Men plötsligt händer det, som man säger. Det är en relativt lång historia och jag menar...
No comments:
Post a Comment