Monday 17 October 2022

Såna som fattar

Måndag morgon. Jamen say no more, ingen gillar't. Men för oss innebär det också lämning ute på förskolan och lillskruttan har så svårt för det.
Att säga hejdå i hallen och springa in till hemvisten?
Nemas problemas, hon sladdar iväg i strumplästen innan jag ens hunnit sätta mig på huk. 
Att säga hejdå i överdragsbyxor, mössa och vantar och hela uniformen, ute vid staketet?
Men så fruktansvärt jobbigt att tårarna aldrig vill sluta rinna. 

Tidigare fanns en pedagog (som jag älskade men tyvärr har slutat) som fattade grejen. När det var utelämning och lillskruttan stod och darrade på läppen, redo att öppna slussarna, då kom hon hurtigt fram och bara
"men du, har du sett vad stökigt det är i torkrummet? det måste vi fixa? kan du snälla hjälpa mig att sortera stövlar?" 
eller nåt liknande, och bara drog iväg med ungen innan hon ens hann börja sammanbrotta. 

Men hon är borta nu och vi måste go full breakdown innan nån pedagog kommer och med blödig röst tar mitt barn. "Känns det jooooobbigt? Nåååhhh, lilla guuuuumman...."
Inte så att jag inte vill att de ska visa mitt barn empati. Såklart. Men det var så mycket bättre med hon som fattade att det inte ens behövde gå så långt. Om man ingrep före.
Och ja, jag kan såklart försöka förklara det här och be om samma stöd från någon annan... men de är få pedagoger och känns väl inte rimligt att be om extraresurser till just mitt barn så. Många tycker ju att lämning i allmänhet är jobbigt.
Nåja. Måndag. Here we go. 

4 comments:

  1. Jooo. Si det. De vil jo også få anledning til å gjøre en god jobb. Det vil vi jo alle!

    ReplyDelete
  2. Jag har ju såna gånger inte dragit mig för att leta upp den pedagogen jag anser mest lämpad. Stövla fram med barnet och säga "Jag vet att du hellre tycker om att lämnas inne, men idag är det ute och titta!!! Här står xxx och hen har säkert någon jättebra ide på vad ni kan hitta på nu" Och sen humpa över barnen, i famnen på pedagogen, innan barnet eller pedagogen hinner reagera och sen ba: "Hej då".

    Då står pedagogen där med ett barn i famnen och vet att den förväntas hitta på något typ just precis nu för annars kommer barnet bryta ihop.

    Mycket lättare om man föregriper och gör inte pedadogerna det själv (för att de kanske inte ens riktigt hinner fatta) så har jag löst det åt dem.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jo, det hade varit ett bättre alternativ, men just imorse fanns det typ inga pedagoger på plats... det var idel svettiga föräldrar och tårögda barn. Som laddat för sammabrott gånger massor. Puh.

      Delete
  3. Vi hade rätt stora problem med en överhurtig spansktalande barnskötare när E var liten. Hon var liksom sådär "godmoooooorgon lila fliiiika" och klappade händerna när man kom dit. Och e blev helt förstörd när det enda hon ville var att komma in i på fsk och komma upp i varv i sin egen takt. Vi sa det på ett fint sätt till en av lärarna att hon tycker jättemycket om den här personen men kl 0715 blir hon helt förskräckt och jätteledsen när någon försöker trösta henne genom att halvskrika överhurtigt om allt roligt de ska ha. Och att hon kanske kunde bemöta henne genom att bara låta henne sitta i knät. Det var nog inte bara vi som kände att denna barnskötare inte var så inkännande alltid 😅 i början fick man lite känslan av att hon var som ett av barnen för övrig personal men hon växte nog med uppgiften och är kvar än idag! Mrn jag tycker absolut man kan samtala med personalen om hur ens barn behöver bli lämnat för att skapa minst kaos!

    ReplyDelete

Den andra verkligheten

Strax före sju imorse kom lillskruttan in i sovrummet. - Mamma, jag har kissat i sängen! Inget konstigt eller bloggvärt i det egentligen, me...