Snipp snipp - och snart är lovet slut

Sista dagarna före avresa nu. Det är samma visa varje gång. Det spelar ingen roll var man är och vart man ska, de sista dagarna kryper alla möjliga och omöjliga bekanta fram ur vrårna och kommer på att man måste hinna ses innan vi åker.
När man helst vill tvätta och förbereda avfärd så haglar inbjudningarna. 
Det är som det är. Vi har bjudit alla till pizzakväll imorgon. Passar det inte så too bad, det är det som bjuds. 

Storskruttan vill inte åka hem och undrar varför vi inte bara kan bo här för?
Såklart svårt för svenska vardagen att trumfa amerikanska lov-och helglivet. 

Vi har haft en väldigt fin, knapp månad här. Spenderat fler dagar i slalombacken än någon annanstans. Bägge barnen har blivit jätteduktiga. Den stora åker svarta backar med full kontroll och den lilla plogar, svänger och stannar med all precision man kan begära av en fyraåring. 

Idag är barnen i Spokane med farmor, farfar och kusin och går på Science Center och roar sig. Jag jobbar i väntan på att skjutsa min man till sjukhuset där han ska göra en vasektomi. Det är billigare att göra det privat här än att göra det privat i Sverige och efter en massa turer fram och tillbaka med vården i Västerbotten bestämde han sig för att det var enklare att bara pröjsa och göra det här.  
Mitt intryck är att det är betydligt vanligare med vasektomier här än i Sverige, nästan alla familjefäder vi känner här är snippade (haha) och åsikterna om hur det är och hur lång återhämtningstiden är skiljer sig precis så mycket som när kvinnor pratar förlossningar. Vissa var på benen dagen efter, andra låg minst en vecka. 

Så vi får väl se.