En egen dag man delar med jättemånga andra.
I USA är morsdag två söndagar tidigare än i Sverige.
För nio år sedan berättade vi för min svärmor och svärfar att de skulle bli farmor och farfar på just morsdag. Jag vill inte det, för det det var så himla tidigt, typ vecka 8 eller nåt sånt, och hade hellre väntat.
Men min man övertalade mig med motiveringen att jag ju redan berättat för min mamma (vilket jag inte alls tycker är samma sak), att det skulle göra hans mamma så himla glad (det gjorde det), och att hon garanterat skulle förstå att det var känsligt tidigt och inte sprida det vidare (även det var korrekt).
För nio år sedan berättade vi för min svärmor och svärfar att de skulle bli farmor och farfar på just morsdag. Jag vill inte det, för det det var så himla tidigt, typ vecka 8 eller nåt sånt, och hade hellre väntat.
Men min man övertalade mig med motiveringen att jag ju redan berättat för min mamma (vilket jag inte alls tycker är samma sak), att det skulle göra hans mamma så himla glad (det gjorde det), och att hon garanterat skulle förstå att det var känsligt tidigt och inte sprida det vidare (även det var korrekt).
Men. Närvarande när nyheten släpptes var även min mans mormor som redan då hade begynnande demens. Hon blev också superglad över bäbis-surprisen.
Men kunde sen inte komma ihåg vare sig vem som egentligen var gravid eller den där lilla detaljen att hon inte skulle sprida nyheten vidare. Så det dröjde inte länge innan hela stora släkten visste att nån var på smällen och för att skona min svägerska och diverse kusiner fick jag ju snällt bekänna.
Och as far as morsdags go, så har ju ingen morsdag varken förr eller senare trumfat just den vad gäller känsloyttringar; glädje, förvåning, och framför allt förvirring.
No comments:
Post a Comment