Vad har ni lyckats med idag då?

Jag petade mig i örat med en tops. Drog ut pinnen och såg att den var just det, bara en pinne.

Luddet, bomullstoppen, var borta.

Eller ja, jag fattade ju snabbt att bomullen satt kvar i mitt öra. 

Petade med fingret men kände ingenting.

Ropade på min äldsta dotter och bad henne allvarligt att titta i mitt öra efter vitt ludd.

Pga hur mina ögon är positionerade i förhållande till mitt öra kan jag inte veta helt säkert, men jag är tämligen övertygad om att hon inte alls förstod situationens allvar och knappt ens försökte titta ordentligt.

Jag ser inget, sa hon bara.

Och gick därifrån.

Jag hade 5 minuter tills barnvakten skulle komma och jag gå på föräldramöte. Jag ville inte gå på föräldramöte med bomull i örat.

Då kom jag på snilleblixten att sticka in en pincett i örat!

Gjorde så, väldigt varsamt naturligtvis, och upplevde en enorm triumf jag  när jag alldeles tydligt kände bomullsvadden röra på sig i hörselgången. 

Att sedan få grepp om den lilla tussen var sannerligen inte helt enkelt. Det var det där med ögonen och öronen och hur de inte är optimalt placerade för den här sortens aktiviteter.

Men till slut. 

När den 16-åriga barnvakten kom var jag så lycklig och lättad att jag berättade om min bragd för henne innan hon ens fått av sig skorna.

Hon verkade inte speciellt imponerad. Men hade hon kommit 5 minuter tidigare hade hon fått titta mig i örat istället.