Friday 10 May 2024

Snicksnack

Igår tog jag snacket med grannarna om hur jag (och min man också för den delen) inte uppskattar att deras 4-årige pojk har antagit en öppen-dörr policy hos oss och springer in och ut jämt och ständigt. 
Det gick inte så bra, det snacket. 
Det gick framför allt inte alls som jag tänkt. 

Bakgrunden: ni kan kan den redan. Grannarna i lägenheten under har en flicka som leker bra med mina barn, framförallt lillskruttan. Men de har även en lillebror till den flickan som har blivit som ett konstant bihang. Är hans storasyster hos oss knackar han inte ens på, han springer bara in. Ofta kollar han inte ens efter de andra barnen utan jagar rätt på katten eller sätter sig i vardagsrummet och drar fram leksaker. 

Eftersom grannarna dessutom har en bäbis har vi varit extra toleranta med detta betteende, då morsan där nere var höggravid och de senare hade en alldelens pinfärsk bebbe, så visst! tyckte vi storsint, låt alla barn leka hos oss nu så ni får lite lugn och ro. 

Men nu.... ett halvår senare. Nä, det är inte okej. Igår höll jag på att bryta ihop på ungarna, mina och deras, när pappan knackade på dörren för att ta hem dem för kvällen. Så utan att direkt förbereda mitt tal så bad jag honom om 5 minuter i enrum och sa som jag kände. 
Att det är natt och dag för mig att ha bara flickan hos oss, eller flickan plus lillebror.
Att det naturligtvis inte känns rättvist att neka honom att komma in när hans syster redan är här men.... (här förväntade jag mig att han skulle flika in "Nämen såklart, vi ska se till att han inte springer upp hur som helst!" men det gjorde han inte)
Att jag måste veta om jag alltid ska ta höjd för lillebror om storasyster knackar på, för isåfall kommer jag att måsta säga nej till storasyster ibland då jag inte kan/vill ha koll på hennes lillebror pga lagar mat, hänger tvätt, jobbar, whatevs.

Pappan tittade på mig som fågelholk. Han verkade inte fatta nånting. Oj... det här måste jag kanske klura på då... och Det blir ju sommar snart.... var typ det enda han sa. 

Sen gick han och jag kände att... det där gick inte bra. Det gick inte hem. Han fattade inte. Hur är det möjligt att han inte fattar?

En kvart senare kom mamman upp och knackade på. Då hade jag ju hunnit tänka lite och la fram det lite annorlunda. Hon tog det bättre. Vi bytte nummer och kom överens om att barnen måste leka ute mer. 

Vi är inte ovänner nu. Men lite stelt är det allt. Men oh well känner jag. En konfrontation var nödvändig. Och det som är mest sorgligt i den här soppan är ju att grannflickan kommer bli lidande eftersom hennes föräldrar inte är beredda att hålla pojken tillbaka för att hon ska få leka hos kompisar själv. Alltså jag kommer att måsta säga till mina barn att kommer hon och knackar på och det inte passar att hennes lillebror kommer, då får ni leka ute eller inte leka alls. 
Tufft. Men nu har jag fått nog. 

7 comments:

  1. Men jag förstår inte riktigt, var de inte beredda att liksom "jaja ja de stora är ju lättare att ha hemma, det förstår man ju. Han kommer bli besviken men han får börja stanna hemma när hon går till er".

    ReplyDelete
    Replies
    1. Eller hur?! Det var exakt den reaktionen jag förväntat mig. Men den kom inte. Jag har också barn med två års mellanrum, vet precis hur det är när det yngre blir kvar hemma, avundsjuk och bortvald. Det är inte så lätt jämt. Men jag skulle ju aldrig bara anta att det var ok att skicka med ett yngre syskon, varje gång. Men det går liksom inte att prata med människor när man märker att man har helt olika referensramar.

      Delete
    2. Kan du inte spela ut barnen lite mot varandra? Tex säga till dina barn, vilket du ju gjort, att de inte kan leka elller måste leka ute om lillebror ska va med. Då kanske storasystern självmant tvingar brorsan att stanna hemma? Lite enkel och fin kamratuppfostran när den är som bäst.

      Delete
  2. Eller så leker de hemma hos dem?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Men det har de gjort ibland, absolut. Och det är inte det som är problemet. Problemet är att när de leker hemma hos dem är pojken inte med och leker (har frågat mina barn flera gånger och får alltid svaret att han satt med paddan i ett annat rum eller gjorde något annat) men ändå antar föräldrarna att det är helt ok att han följer med upp till oss... trots att han ju inte alls leker med de äldre tjejerna.

      Delete
  3. Bra gjort! Och HUNDRA på att det spända är ytterst tillfälligt/övergående. Antagligen beror det på att de går och funderar på hur tusan de kunde tappa greppet så och INTE på att du sa ifrån. Ge det några vardagliga samtal om ingenting, så är allt som vanligt sedan 😊

    Lohe

    ReplyDelete
  4. Bra att du tog upp det med dem! Och mycket märklig reaktion....förmodligen är de inte lika upplysta om att lillebror inte egentligen leker med tjejerna. Sen vad det beror på är ju en annan femma - småbarnströtta kanske. Men hur som helst har ni ju verkligen gett dem både tid och flexibilitet, helt rätt att sätta ner foten.

    ReplyDelete

Två positiva (och en liten negativ)

Rektorn skrev igår att hon avser bevilja ledigheten över jullovet. Jag skrev ett (enligt mig) fantastiskt artigt och inkännande mail där jag...