Efter ett tag hör jag dock hur dessa planer börjar bli så pass avancerade att jag ber att få prata med Majas förälder för att stämma av praktikaliteter som hämtning osv. Detta då jag inte vet var Maja bor och aldrig träffat hennes föräldrar.
Efter någon tyst minut får jag hennes pappa på tråden. Han är uppenbart ointresserad av samtalet men berättar att han slutar sitt jobb 16 på fredag och vi bestämmer att höras då angående hämtning.
På fredag eftermiddag kommer tjejerna hem tillsammans vid 14-tiden. Jag jobbar hemma och har sedan tidigare meddelat storskruttan att de får hålla sig ute eller på hennes rum tills min arbetsdag är slut och jag hämtar lillasyster. Storskruttan och Maja meddelar att de ska till ICA för att spendera veckopengen och att Maja ska låna sparkcykeln. Jag föreslår att hon lånar en cykel istället, vi har en extra och det går ju mycket fortare om båda cyklar, men Maja svarar: Nä, det går inte.
- Varför? undrar jag
- Jag kan inte cykla, svarar hon.
- Jag kan inte cykla, svarar hon.
- Har du gjort illa dig, frågar jag som direkt tänker att hon skadat en hand eller dylikt.
- Nä, jag kan inte cykla, säger barnet igen och storskruttan lägger till: men hon ska lära sig i sommar!
Och sen far tjejerna och jag står kvar och tänker att en 9-åring som inte kan cykla... är det normalt?
Senare på eftermiddagen svarar inte Majas pappa när hon ringer och hon hänger med oss på stan. Efter många om och men får hon tag i honom och jag blir återigen lite brydd över att han först meddelat mig att han slutar jobbet 16, men sedan inte svarar sin dotter förrän närmare en timme senare.
Skav. Men jag tänker att jag ska släppa det.
Igår eftermiddag ringer Maja på min mobil. Hon undrar om jag kan köra henne till fotbollsträningen. Jag ger mobilen till storskruttan så att de kan prata ihop sig och Maja kan cykla med henne och Selma till träningen innan jag inser att juste, Maja kan inte cykla.
Då kan jag inte låta bli att undra om Maja på eget initiativ ringde mig för att be om skjuts eller om hennes förälder (mamma den här veckan) föreslog det.
Och har återigen svårt att släppa det. Om min dotter behövde skjuts till en träning skulle jag inte be henne ringa själv till en annan förälder jag aldrig träffat.
Skav. Men det är kanske bara som jag resonerar.
Det låter onekligen lite märkligt... Kanske lär ni känna den här familjen mer och får veta vad som ligger bakom?
ReplyDeleteDet låter mycket märkligt hela situationen. Jag hade nog börjat att lite försiktigt nysta i flickans relationer till sina föräldrar.
ReplyDeleteEhrm....jeg har en niåring som av forskjellige egenrådige grunner blandet med dårlig foreldreskap ikke kan sykle. Men resten høres veldig merkelig ut. Hennes foreldre kjenner jo ikke deg heller.
ReplyDeleteJag tänker också att det vore bra att nysta lite här. Kan vara ett barn i behov att bli sedd, av hjälp.
ReplyDeleteJag har inte så stor erfarenhet av barn som växer upp med undermåligt vårdnadshavande men ser det en del i periferin då vi har kompisar som bor nära ett utanförskapsområde. Men det jag sett är stt nästan samtliga barn som verkar ha det dåligt hemma är så kontaktsökande mot stabila vuxna. På ett sorgligt sett. Sen när man läser vuxna anekdoter om hur de hade någon vuxen i närheten som gav den här ömheten utan motkrav och hur det typ räddade dem så känner man ju att man behöver nysta. Iallafall om det är någon ens barn har i sitt liv.
ReplyDeleteDet låter konstigt. Den spontana magkänslan stämmer i princip alltid. Maja har det nog inte så himla lätt 😔
ReplyDeleteLohe